Frontturnéer och sorgebud
Nationalbalettens vändpunkter 3
Vinter- och fortsättningskrigen 1939–44 påverkade balettens verksamhetsmöjligheter på många sätt. Under kriget rådde ett strikt dansförbud, för det ansågs inte passande med sällskapsdans samtidigt som soldater stupade vid fronten. Dansförbudet gällde dock sociala danstillställningar och inte egentligen konstdans, som balett, vars verksamhet var begränsad av andra orsaker.
När vinterkriget bröt ut i slutet av november 1939 måste Operans verksamhet avbrytas, och genast i de första bombanfallen fick Tekniska högskolan och Sovjetunionens ambassad som var grannar med Operahuset omfattande skador. Operahuset klarade sig lindrigare undan: husets fönster krossades och lufttrycket orsakade mindre skador. Dansarnas arbete avbröts ändå under vinterkriget och de manliga dansarna behövdes vid fronten.
Operans verksamhet återupptogs på våren 1940 i och med fredsavtalet, när huset hade renoverats efter bombskadorna. Alla återvände dock inte från fronten för att fortsätta sitt arbete: dansare Alf Salin förlorade sin ena arm på Viborgska viken och hans danskarriär var över.
Sylfiderna på scenen under fortsättningskriget
När fortsättningskriget bröt ut 1941 måste många dansare åter ut till fronten, och också musiker från Helsingfors stadsorkester, som var Operans orkester, tjänstgjorde vid fronten. Det gick ändå att fortsätta föreställningsverksamheten i begränsad utsträckning, och på balettrepertoaren sågs bland annat Sylfiderna, där det behövdes endast en manlig dansare. Arvo Martikainen dansade rollen på permission från flottan.
Föreställningsverksamheten under kriget var på många sätt exceptionell och publiken instruerades före föreställningen hur de skulle söka skydd i källargångarna i fall av flyglarm. Operahuset fick mindre skador under storbombningarna av Helsingfors i februari 1944, och i och med att staden var mörklagd kunde föreställningar ges endast under dygnets ljusa tid. Eftersom föreställningarna var färre, uppträdde dansarna också exempelvis på Finlands danskonstnärsförbunds uppvisningar samt på olika välgörenhetsevenemang. Under fortsättningskriget fick baletten också sorgebud: dansare Rober Nikko stupade vid den karelska fronten i september 1941.
En särskild utmaning utgjordes av den ständiga bristen och ransoneringen under och även efter kriget. I matransoneringen beaktades ändå dansarnas fysiska arbete och de fick livsmedelskort enligt tyngre arbete jämfört med sångarna, som fick kort enligt kontorsarbete. När kriget redan var över 1945 måste Operan exempelvis ansöka tillstånd också för rengöringsmedel, eftersom kulisserna måste tvättas och återanvändas på grund av bristen på tyg. Trots det kom balettens verksamhet snabbt igång igen när dansarna hade återvänt från fronten. I oktober 1944 iscensattes baletten Lyckoslottet och även de första föreställningarna av Svansjön sågs året därpå – i och med att ryska operor och baletter inte längre var lagda på is som under kriget.
Underhållning vid fronten
Under fortsättningskriget arrangerades omfattande underhållning för soldaterna. Också Operans sångare och dansare medverkade i fältturnéerna. Sommaren 1943 gjorde Eva Hemming, Irja Koskinen och Alexander Saxelin en månadslång turné tillsammans med en dragspelare och tre gymnaster i närheten av frontlinjerna i Uhtua i Östkarelen. Samma år reste en 30 personers trupp med sångare och dansare till fronten för att uppföra operan Carmen. Föreställningar gavs i Terijoki, Ollila, Valkeasaari och Siesjärvi, och på alla orter byggde man upp en amfiteater och scen med kulisser. Opera och balett var helt nya erfarenheter för många soldater, men den tacksamma publiken följde föreställningarna andäktigt och inlevelsefullt. Under turnén sågs Carmen av omkring tiotusen soldater, lottor och civila.
På våren 1944 framfördes en mycket dansbetonad uppsättning av operetten Grevinnan Mariza för 8 000 åskådare i terrängen vid Haukilampi i Kivinebb. Föreställningarna innebar omväxling för soldaterna som varit länge vid fronten och en militärtjänsteman antecknade på ett foto han tagit av föreställningen: ”Speciellt balettscenerna bjöd på ögonfröjd. En aning irriterande dock för den som inte har haft permission på länge.” Finland var förmodligen bland de enda länderna i världen som tog hela operaföreställningar till fronten. Utöver de stora frontturnéerna uppträdde dansarna också på exempelvis soldatkvällar och krigssjukhus.
Text JUSSI ILTANEN
Bilder FINLANDS NATIONALOPERANS OCH -BALETTENS ARKIVET (bl. a. Esko Manninen, J. Taube)
Litteratur
Juhani Koivisto: Suurten tunteiden talo (WSOY 2011)
Laakkonen ym. (toim.): Se alkoi joutsenesta. Sata vuotta arkea ja unelmia Kansallisbaletissa (Karisto 2021)
Irma Vienola-Lindfors & Raoul af Hällström: Suomen Kansallisbaletti 1922–1972 (Fazer 1981)
Se på Arenan
Vi rekommenderar
Finska Operan får en balettrupp
Gé, Saxelin, Gé, Saxelin…
Sommarturnéer och film för ut balett till hela folket
Internationella toppar från öst och väst
Balettmästarna byts, Sylvestersson består
Nationalbaletten ambassadör för Finlandsbilden
Från privat balettskola till yrkesläroinrättning
