”Det är ganska märkligt att ballerinan bär upp hela sin kropp på tårna”
Skorna är dansarens viktigaste arbetsredskap. Sara Saviola, 2:a solistdansare vid Finlands nationalbalett, berättar om sitt förhållande till balettskor.
Jag började dansa verkligt tidigt hemma framför teven så att mamma och pappa inte skulle se programmet, utan bara titta på mig hela tiden. Jag tog fram olika kläder och klädde plaggen på mig ett efter ett och dansade. Vår tvättkorg fylldes på en dag av mina klänningar, för alltid när jag kände för ett klädbyte förde jag naturligtvis den föregående dansens dräkt till tvätten. Jag levde mig då starkt in i olika berättelser och det är ju egentligen likadana maskerader som jag fortfarande uppför.
Nationalbalettens tidigare dansare och balettlärare Merja Tuohimaa-Puurtinen bodde nära oss och tillsammans med hennes dotter som var lika gammal som jag gick jag ett år på hennes balettlektioner. Till Operans balettläroanstalt, som då hette balettskolan, sökte jag och kom in som 8-åring. Jag gick i skolan i 10 år, för halvvägs i mina studier genomfördes en reform som gjorde att det tog längre för mig att bli klar.
Mina första tåskor fick jag vid Operans balettskola när jag hade gått där i bara ungefär ett halvår. Jag har sett foton där jag står på tå i helt obearbetade skor i vilka jag knappt kunde stå. Nu tänker jag på vad allt jag kunde ha gjort åt skorna för att göra det lättare att stå i dem: mjuka upp dem med hammare och böja sulan. Men på den bilden står jag med högburet huvud och är stolt över att ha tåskor.
Skorna är ett enormt viktigt arbetsredskap. När man tänker närmare efter, så är det ju ganska märkligt att ballerinan bär upp hela sin kropp på fötterna. Mina favoritskor är sådana som jag redan har dansat i ganska länge, så att de har formats enligt mina fötter och blivit mjuka som strumpor. Jag har lackat dem några gånger med kvistlack så att spetsarna har hårdnat och de har en gummiaktig känsla. Också våra fantastiska skomakare har ändrat på nya skor från fabriken enligt mina önskemål.
Det säger något om skornas betydelse att speciellt under semestrar kan jag drömma att jag har tåskor av fel färg på en föreställning. Också när jag var mammaledig måste jag tänka på att jag skulle använda tåskor igen. När jag vaggade babyn gjorde jag stärkande övningar, det vill säga gick upp på halvtå så fort graviditetskilona hade försvunnit. Och i slutet av ledigheten började jag använda tåskor hemma för att fötterna skulle vänja sig vid pressen igen.
Man måste också sköta om fötterna. I själva verket är det riktigt bra att huden på tårna hårdnar, spa-behandlingar kan man göra först i början av semestern. Jag skyddar fötterna i skorna dels med fårull och dels med Ouch Pouch-inlägg. I moderna dansverk är det bra om tåskorna är slitna och mjuka. Rörelsevokabulären i modern dans är ofta snabb och spänstig och det ställer helt egna krav på tåskorna, för de får inte göra dansarens rörelser stela.
Nationalbaletten är mitt kära hem. Det är underbara tjejer i omklädningsrummet, truppen är full av mina bästa vänner och också på de andra avdelningarna finns det härliga typer. Jag är så tacksam över att jag har fått göra karriär på en plats som den här: här är det gott att vara.
Text HEIDI ALMI
Bilder JONAS LUNDQVIST
