Symtomen i Silicon Valley
Det här har varit ett decennium som befäst makten och pengarna i Silicon Valley. Under de senaste åren har en grupp av teknikföretag och framstående vd:ar överraskande nog – eller egentligen kanske inte så överraskande – kommit att stå Trump-administrationen nära. Det här ligger som ett särskilt mörkt moln över alla projekt om mental utveckling, andlighet och Googles tidiga mantra ”don’t be evil” – var inte ond (eller det senare ”do the right thing” – gör det rätta), som länge har präglat teknikvärlden.
Det går knappast att beskylla Apple eller Steve Jobs för det slag av politiska händelser som har utspelat sig i mitten av 2020-talet. Ändå är det intressant att berätta en historia om Jobs som ett symtom på hur tron på teknik och andlighet, kreativitet och design utan politiska inslag blev exportvaror precis som hårdvara och mjukvara.
Det offentliga narrativet som finns tillgängligt i allt från media till memoarer lyfts tydligt fram i The (R)evolution of Steve Jobs, som därtill anknyter till de heta debatterna i det aktuella politiska klimatet. Den europeiska politiska makten har insett de oroande konsekvenserna av att förlita sig på amerikansk teknik, men det handlar också om ett system av övertygelser och myter.
Andlighet är ett exempel på detta, och ett ganska välvilligt sådant som dessutom påminner oss om de motkulturella rötterna hos många av företagarna i Silicon Valley. Uppkomsten av hela Silicon Valley inspirerades av en tidigare teknikvisionär, Buckminster Fuller, som populariserade den planetära designen för en utopisk högteknologisk framtid.
På senare tid har dock mörkare former av religiösa och kvasi-mytologiska övertygelser kommit till uttryck genom offentliga personer inom teknikvärlden som Peter Thiel, Elon Musk och andra. Exempel på sådana idéer är såväl accelerationism som transhumanism – tanken att tekniken kan hjälpa människor att övervinna sina biologiska begränsningar, som åldrande, eller nå nya nivåer av ”intelligens”.
Skuggsidan av alla de andlig-religiösa ideal som cirkulerar i och utanför Silicon Valley är dock något oundvikligt materiellt. Även om en stor del av sociala medier och populärjournalistiken fokuserar på enskilda kreatörer, är det de nyskapade gesternas masskultur som utgör ett mer bestående arv – hundratals miljoner människor som rör fingrarna i en koreograferad symfoni av svepningar. För den breda användargruppen förvandlas någons andliga uppvaknande till karpaltunnelsyndrom och SMS-tumme – en muskuloskeletal förändring som vi inte förväntade skulle bli evolutionens nästa steg.
Det andra – och troligen mer akuta – arvet är det globala miljöproblemet med elektroniskt avfall som en biprodukt av den ständiga uppgraderingscykeln. Denna planerade föråldring och smarttelefonens hölje kommer förmodligen att förbrylla framtida arkeologer som undersöker de vridna tummarna och skikten av kasserat elektroniskt skräp i ett försök att rekonstruera den intensiva 50-årsperioden när detta ägde rum.
En påminnelse om dessa många olika arv kan bevittnas vid Apples huvudkontor ”rymdskeppet” ritat av Norman Foster i Cupertino i Kalifornien. Det ligger intill ett landskap som förgiftats av halvledartillverkningen från 1960-talet till 1990-talet. Dessa exempel visar att Jobs ”en enhet” har flera ursprungshistorier.
Datorteknikens nya image
The (R)evolution of Steve Jobs kan användas för att placera Apple i det större historiska sammanhanget där kreativa teknikföretag växte fram. Apple var en föregångare i att använda ”innovation” som en del av sitt varumärkesvärde. Deras tv-reklam från Super Bowl 1984 för nya Mac – alltså den allra första Macintosh-hemdatorn – regisserades av Ridley Scott och hade en avgörande betydelse i att skapa myten om den rebelliska individen, utrustad med kreativa datorverktyg.
Det är ett bra exempel på den växande marknadsföringskulturen för att övertyga allmänheten att datoranvändning är roligt och kreativt, inte bara kalkylblad. Fram till dess betraktades datorer fortfarande i stor utsträckning som en del av den militärindustriella verksamheten eller stora förvaltningssektorer såsom bankväsendet. Den långsamma utvecklingen av det som idag är standardverktyg för den digitala kulturen och estetiken skedde främst i forskningslaboratorier innan de anpassades för massmarknaden. Men arbetet med att föreställa sig en ny typ av användare pågick redan innan Apple tog kontroll över narrativet.
En träffande fras sammanfattar inte bara den inledande fasen utan också allt som följer efter dessa år: ”Det bästa sättet att förutsäga framtiden är att uppfinna den.” Det är ett citat inte av Jobs utan av datorvetaren Alan Kay, som ledde design- och utvecklingsarbetet vid Xerox Parc i Palo Alto.
Steve Jobs kände till forskningen och utvecklingen (FoU) vid detta laboratorium, som låg runt hörnet från Apples kontor i Cupertino. Och det var detta FoU-labb som utvecklade det visuellt intuitiva peka och klicka-datorgränssnittet parallellt med de första prototyperna för handhållna surfplattor. En sådan var Kays Dynabook (1972) och det väsentliga är att Kay redan då funderade på utformning av datorer så att även barn skulle kunna använda dem.
I dag kanske alla med tonåringar som tillbringar alltför mycket tid med sina bärbara skärmar förbannar den utvecklingen. Uppfinningar för ofta med sig en rad oavsiktliga framtidsutsikter.
Fångade i apparater
Opera har sedan renässansen använt sig av myter för att allegoriskt hylla eller kritisera den samtida sociopolitiska dynamiken som individer är fångade i. Ofta formar dessa operafigurer historien på ett omvälvande sätt. Samtida opera hämtar ibland direkt inspiration från myter, medan den också breddar definitionen av vad som utgör en myt i en tid präglad av föränderliga mediemiljöer.
Den har även använt sig av teman från kändisvärlden och populärkulturen, exempelvis Marc-Anthony Turnages verk om Anna-Nicole Smith, och operor baserade på filmer eller tv-serier, såsom Jake Heggies Dead Man Walking, och Sung Jin Hong med Breaking Bad. Sådana operor ifrågasätter själva begreppet myt, och Steve Jobs utgör ett liknande uttrycksmedel som förenar den amerikanska framgångskulturen med högteknologisk innovation och välståndsskapande.
Samtida opera, såsom denna av Mason Bates och Mark Campbell, tenderar att behandla individuella trauman och psykologiska kriser. I allmänhet bygger de flesta moderna operor på motivet att individen är den centrala drivkraften i berättelsen, och bortser från konsekvenserna av huvudpersonens handlingar genom att endast fokusera på den personen. Ekonomiska, miljömässiga och geopolitiska frågor förekommer sällan i samtida verk.
I The (R)evolution of Steve Jobs krockar rikedom och makt med andliga tvivel och komplexa psykologiska grubblerier. Den personliga berättelsen om ett revolutionärt geni är ett välbekant tema och utforskar ofta ”personen bakom myten.” Berättelser är till sin natur ofullständiga och ordnar invecklade orsakssamband i linjära tidsmässiga förlopp. Campbells libretto bryter denna tidsmässiga enhet genom en rad minnen som återger Jobs inre andliga kamp och komplicerade relationer – en inblick i Jobs tankar används som ett sätt att ställa existentiella frågor.
En anteckning om produktionen av Bates och Campbell uttrycker kanske bäst det mytiska i deras tolkning av denna person: ”Steve ska aldrig lämna scenen; vi befinner oss i hans tankar och i hans minnen – världen måste komma till honom.” Detta kan också tolkas som en bild för datorteknikens ständiga närvaro – apparaten ska aldrig stängas av. Vi befinner oss alla inne i apparaten och får ser hur vi har placerats där.
Text RYAN BISHOP, professor i global konst och politik vid University of Southampton & JUSSI PARIKKA, professor i digital estetik och kultur vid Aarhus universitet och University of Southampton
Bilder ILKKA SAASTAMOINEN
