Från dansare till koreografer
Nationalbalettens vändpunkter 12
Många av Nationalbalettens dansare har under sina aktiva år även utvecklats till koreografer och fått en fortsatt karriär som koreografer antingen för sina egna danskompanier, vid Nationalbaletten eller ute i världen. De tidigaste koreograferna inom truppen kom redan före krigen.
Saxelin och Sylvestersson blir balettmästare
Alexander Saxelin var dansare vid Finska Operan och hade vid sidan av det arbetet också haft en egen balettskola. Han hade därtill färdigheter i att skapa koreografier när han 1935 avancerade till kompaniets balettmästare. Dansare som på 1950-talet blev koreografer var bland andra Irja Koskinen, vars mest kända koreografi var Pessi och Illusia 1952, samt Elsa Sylvestersson, vars produktiva karriär som koreograf fortsatte ända till 1980-talet. Koreografin för La Traviata som fortfarande ingår i Nationaloperans repertoar är gjord av Sylvestersson.
Kvällar med flera kortbaletter blev mycket vanligare på repertoaren på 1970-talet, när traditionella helaftonsbaletter ansågs vara gammalmodiga och man ville ha dansverk med abstraktare teman vid sidan av narrativa baletter. Det gav även dansarna större möjligheter att visa sitt kunnande som koreografer. Under årtiondet skapades koreografier för kompaniet av exempelvis Margaretha von Bahr, Seppo Koski, Tuula Källström, Doris Laine, Hans Meister och Jorma Uotinen. Heikki Värtsi hade vid sidan av sitt arbete som dansare visat sin skicklighet som koreograf redan på 1960-talet, och han skapade 1975 verket Ballet Sport som populariserade balett. I slutet av decenniet hade Baletten även en separat liten grupp för experimentell dans, där dansarna framförde sina egna koreografier och verk som gjorts genom improvisation.
Balettens workshoppar lyfter fram nya koreografer
När Elsa Sylvestersson gick i pension på 1980-talet fanns det till skillnad från tidigare årtionden inte någon grupp av koreografer som skulle ha vuxit fram bland de egna dansarna. Under årtiondets lopp fanns flera verk av Tommi Kitti och Jorma Uotinen på repertoaren, men exempelvis Uotinen arbetade i huvudsak som koreograf för danstruppen vid Helsingfors stadsteater. Därför började dansarna uppmuntras till att prova sitt kunnande som koreografer på workshop-kvällar som arrangerades med några års mellanrum.
I det nya Operahuset förbättrades möjligheterna att hålla koreografworkshop-kvällar, i och med att huset hade en separat liten scen, Almisalen. På båda sidor om millennieskiftet arrangerades workshop-kvällar så gott som årligen, och många dansare gjorde regelbundet egna koreografier i flera år. Workshop-kvällarna lyfte fram många lovande koreografer som fick skapa verk också för den övriga repertoaren.
Javier Torres hade gjort sina första koreografier redan i danstruppen vid Helsingfors stadsteater i början av 1990-talet, och på Balettens workshop-kvällar sågs hans verk från och med 1995. Hans första verk som Nationalbaletten beställde var kortbaletten Unikot 2001, den följdes av huvudscenens helaftonsbaletter Prinsessan Törnrosa 2008 och Skönheten och Odjuret 2014. För Tjeckiska nationalbaletten gjorde Torres Bajadären 2014 och hans senaste verk för Nationalbaletten är det moderna dansverket Flock, som uppfördes i form av ett videoverk på grund av coronapandemin.
På huvudscenen sågs bland annat Marilena Fontouras Kajo 1998 och Carmen 2003, Sami Saikkonens Petrolitaivas 2000 samt Jouka Valkamas Reuna 2006 och 91° N 2008. Anandah Kononens familjebalett Mumintrollet och kometen blev en publiksuccé 2015 och verket sågs utöver i Almisalen också på huvudscen. Förutom dessa omfattade Almisalens repertoar verk av bland annat Thomas Rydberg, Anu Sistonen, Aapo Siikala och Minna Tervamäki.
Egna danstrupper och internationella koreografkarriärer
Ett flertal av Nationalbalettens dansare har blivit koreografer som grundat egna danskompanier eller gjort internationell karriär. Jorma Elo var dansare vid Nationalbaletten kring decennieskiftet 1980, varefter han gjorde internationell karriär och dansade vid Cullbergbaletten på 1980-talet och Nederlands Dans Theater på 1990-talet. Vid millennieskiftet började Jorma Elo inrikta sig på koreografi och har från 2005 varit koreograf vid Bostonbaletten. Han verk har setts regelbundet också på Nationalbalettens repertoar från 2002. Elo har blivit känd för sina abstrakta kortbaletter, men på 2010-talet började han även göra narrativa helaftonsverk. Nationalbaletten har på sin repertoar haft hans En midsommarnattsdröm 2015 och Alice i Underlandet 2016, och hans balett Sibelius har premiär under Balettens jubileumsår 2022.
Tero Saarinen skapade sina första soloverk när han var dansare vid Nationalbaletten i slutet av 1980-talet. Han avslutade sin karriär som balettdansare 1992 och åkte till Asien för att studera traditionella danser och butoh. Han har skapat över 40 verk för sitt eget danskompani Tero Saarinen Company, grundat 1996, och för andra trupper som Nationalbaletten. De senaste av Saarinens verk på Nationalbalettens repertoar var Mariage 2012 och Kullervo 2015. På våren 2022 får hans nya verk Wedge sin premiär på Nationalbaletten.
Johanna Nuutinen skapade sin första koreografi för en workshop-kväll 2006 och hennes verk X-it hade premiär i Almisalen 2011. Nuutinen slutade sin balettdansarkarriär 2015 för att fokusera på att skapa egna verk. Hennes nya verk Svall ingår i repertoaren under Nationalbalettens jubileumsår. Marjaterttu Willman gjorde från början av 2000-talet flera koreografier för Nationalbalettens workshop-kvällar och grundade 2012 vid sidan av arbetet som balettdansare Willman Dance Company som producerar egna verk.
Av Nationalbalettens nuvarande dansare har framför allt Emrecan Tanış varit framgångsrik som koreograf. Hans moderna dansverk har utöver Finland uppförts bland annat på internationella dansfestivaler i Tyskland, Storbritannien och Brasilien. I Almisalen har Tanış verk setts bland annat på Next Steps-kvällar och Balettläroanstaltens uppvisningar. Hans senaste verk Golden fick undantagsvis premiär som direktstreaming på grund av begränsningarna som pandemin orsakade under våren 2021.
Text JUSSI ILTANEN
Bilder FINLANDS NATIONALOPERAS OCH -BALETTS ARKIV (bl.a. Sakari Viika, Mirka Kleemola, Pentti Nissinen)
Litteratur
Laakkonen m.fl. (red.): Se alkoi joutsenesta. Sata vuotta arkea ja unelmia Kansallisbaletissa (Karisto 2021)
Övriga källor
Nationalbalettens programblad (bl.a. Kullervo, Rankanen-Elo-Saarinen, Alice i Underlandet)
Finlands nationaloperas och -baletts arkiv
terosaarinen.com
willmandancecompany.fi
johannanuutinen.com
