Regins uppgift är att stöda musiken

”Då amerikanerna kom till Japan i slutet av andra världskriget 1945, var jag 13 år gammal. De prostituerade som i min hemstad Kōbe sällskapade med soldaterna hade vackra kläder, de fick choklad, tuggummi och andra lyxartiklar. Det fanns de som gifte sig och flyttade till Amerika. Vi beundrade allt det amerikanska. De fick också undervisa oss i demokrati, men då den amerikanska sociala strukturen var vertikal och smidig, var den japanska vertikal och styv. Även förhållandet till religionen var betydligt mer otvunget hos amerikanerna än hos oss japaner.”

”Jag blev intresserad av opera först i 65 års ålder, då jag fick uppdraget att regissera Benjamin Brittens opera Curlew River. Om Madama Butterfly hade jag ingen uppfattning förrän nästan tjugo operaregier senare. Då var jag nära på 80 år gammal och karriären nalkades sitt slut, fastän jag just nu inte tänker på att sluta, inte alls.”

”Att regissera opera, är att ge musiken plats och låta den komma till sin rätt, att förverkliga kompositörens vilja. Regin, scenografin, kostymeringen, finns till bara för att stödja musiken och sångarna, som inte skall vara en del av scenografin.”

”En gång frågade jag Peter Brook om han kunde nämna ett enda ord som sammanfattar hemligheten med regissörens arbete. Svaret var ’tålamod’. Jag har alltid försökt följa detta råd. Det gäller att inte bli upprörd, inte bli enerverad eller panikslagen. Peter bor i Paris liksom jag och vi träffas fortfarande då och då. Fastän jag nu är gammal, så är han ännu äldre, och jag är allt fortfarande hans elev. Det är underbart!”