Frisör-maskör Laura Nieminen

Frisör-maskörerna fixar sångarna och dansarna för föreställningarna. Vi gör deras frisyrer och smink före föreställningen, men ofta blir det också jobb under själva föreställningen. Maskeringen börjar två timmar före föreställningen och vanligtvis har vi 20 minuter på oss för varje artist.

För frisyrerna behövs till exempel fön, plattång, borstar, papiljotter och hårspray. Andra viktiga redskap är sminkborstar, pudervippor, ögonfransböjare och spatlar, och därtill smink, glitter och ansikts- och kroppsfärger. Ansikts- och kroppsfärger används till täckande maskering. Med kroppsfärgerna måste man vara försiktig: oljebaserad färg får inte hamna på scenen på grund av halkrisken. Ibland gör vi också själv olika masker.

”Jag tycker om uppsättningar där det är mycket att göra. Vid så kallade blixtbyten ändras artistens maskering mitt under föreställningen. Då jobbar vi vid sidan av scenen eller till och med på scenen.

I ett blixtbyte kan vi till exempel bara ha några sekunder på oss att sätta upp håret i en knut, så varje rörelse måste planeras noggrant i förväg. Det passar mig bra, för jag gillar att vara systematisk.”

Tf. solokontrabasist Sami Koivukangas

Mitt viktigaste redskap är mitt instrument. Min Thomas Kennedy-kontrabas är från 1835. I synnerhet så här gamla instrument är unika och har sinsemellan mycket olika egenskaper och även ljud. Det samma gäller för stråken: varje spelare måste hitta en passande stråke för just sig.

Till skillnad från andra stråkmusiker använder kontrabasister stämapparat. Kontrabasen är långsam att stämma och dess frekvenser är så låga att man inte hinner stämma den tillsammans med orkestern. Vid orkesterns gemensamma stämning strax före föreställningen kontrollerar man bara att allt är i sin ordning.

Fuktare är viktiga, särskilt på vintern. Kontrabasar är känsliga för förändringar i luftfuktigheten eftersom de har en stor träyta. Utan en fuktare blir instrumentet ostämt och kan till och med spricka.

Ett hjul kan fästas på stackeln, pinnen nere på kontrabasen, så att man kan dra instrumentet i stället för att bära det. Den bästa uppfinningen sedan havregrynsgröt!

Noterna får vi från Operans eget notarkiv. Ett bekant verk börjar vi repetera när premiären närmar sig, men ett utmanande stycke kanske flera månader tidigare.

”Jag tycker det är fascinerande att en musikers arbete inte har ändrats särskilt mycket på hundratals år. Det här jobbet går absolut inte att överföra på robotar.

Stödfunktionerna kring arbetet utvecklas visserligen, men det egentliga arbetet är detsamma som det var för 200 år sedan. Det är roligt att tänka att våra redskap och också verken vi uppför kan vara minst lika gamla.”

Foajétjänstansvarig Anna Suomela

På min högra sida finns den del av jobbet som utförs framför kunderna: försäljning av programblad, garderobstjänster och biljettkontroll. På min vänstra sida finns allt det som är osynligt men som får hjulen att snurra.

Det viktigaste redskapet i foajétjänsten är radiotelefonen som jag använder för att kommunicera med den övriga foajépersonalen och med scenmästaren som håller i trådarna för föreställningen på scenen. Leatherman har jag på mig hela tiden. Alltid behöver man öppna ett paket eller dra åt en lös skruv.

Jag har jobbat i foajétjänsten sedan 2013. Numera är jag teamets chef. Jag har över 50 personer i mitt team, fantastiska typer i åldern 18 till 68 år. Av dem är 25–30 på jobb under en föreställning. Arbetsuppgifterna fördelas mellan garderoben, salongsvakter, huvudentrén och salongsdörrarna samt ett par liberos som koordinerar taxikön, tar hand om tillgänglighetsfrågor och hjälper till där det behövs.

Jag har svårt att föreställa mig att jag bara skulle jobba med administration på ett kontor. Jag tycker att det är viktigt att vara med på fältet, så jag gör också arbetspass under föreställningarna.

”En av de roligaste delarna av jobbet är att föra blommor från kunder till artisterna. Det sammanfattar glädjen som föreställningarna ger.”

1:a solistdansare Anna Sariola

Kroppen är dansarens viktigaste redskap. Den måste servas varje dag på morgonen, under pauser i repetitionerna och efter dem. Jag får också extra motion på morgon- och eftermiddagspromenaderna med hunden, alltid när den morgonsömniga bulldoggen går med på en ordentlig promenad.

Vanligtvis har jag upp till 10 par tåskor i användning samtidigt. Fotens storlek varierar från morgon till kväll och under föreställningarna. Ofta behövs olika skor för olika föreställningar av samma balett. Då byter man skor bakom kulisserna mellan scenerna, och det tar kanske 30 sekunder.

Det är ekologiskt att slita ut skorna helt på repetitioner innan man gör sig av med dem, men till föreställningar väljer man förstås de som är bästa skick. Men det går ändå inte att gå ut på scenen i ett helt nytt par. Tåskorna måste först köras in, formas så att de passar precis, märkas för sitt specika syfte och sedan läggas åt sidan för att vänta så att de inte slits ut av misstag. Skornas sulor bearbetas så att de passar med hjälp av mattkniv, tång och hammare och bandens ändar bränns så att de inte ska fransa sig.

Duntossorna som jag har på fötterna på bilden använder jag varje dag. De håller vristerna och tårna varma under pauser i repetitionerna och när man byter från en sal till en annan. Tossorna är ursprungligen planerade för alpinister, men passar utmärkt också för dansare.

”Tutu var den mest underbara scenklädsel jag kunde tänka mig när jag var yngre, men med åren har den tappat sin charm. Till
exempel i baletten Carmen var det underbart när vi fick vara riktiga människor, tuffa, vuxna kvinnor i stället för spröda prinsessor.”

Text PAULA RANTO, TUIKE LEHKO
Bilder UNTO RAUTIO