Finska Operan får en balettrupp
Nationalbalettens vändpunkter 1
Inhemska Operan, senare Finska Operan och Finlands nationalopera, inledde sin verksamhet 1911 i den ryska garnisonsteatern, Alexandersteatern, vid Bulevarden. Efter att Finland hade blivit självständigt och den ryska egendomen övergått i finska statens ägo, överläts Alexandersteatern 1919 till Operan som tillfälligt operahus. Operan behövde en mängd dansare ända från starten och operachefen Edvard Fazer anlitade bland annat pionjären inom fri dans Maggie Gripenberg och hennes dansare. När Operan fått Alexandersteatern till sin egen scen 1919 började Fazer målmedvetet samla dansare för att inrätta en balettrupp.
Vi har alltså Edvard Fazer att tacka för att en finsk balettensemble uppstod. Brödraskaran Fazer med schweizisk bakgrund inverkade på många områden av livet i Finland: Konrad grundade en långlivad musikaffär och Karl ett konditori och en sötsaksfabrik, medan Edvard var Inhemska Operans första chef. Edvard Fazers intresse för opera och balett hade visat sig redan under 1900-talets första decennium, när en trupp av dansare som han sammanställt från den ryska kejserliga baletten turnerade framgångsrikt i Europa från Helsingfors till Wien, med legendariska Anna Pavlova som stjärna. I Finland sågs truppen 1908 på Nationalteatern som hade stått färdig bara några år tidigare.
Balettruppen börjar samlas
Dansare anställdes från och med hösten 1921 för dansscenerna i operetten Läderlappen och operan Eugen Onegin. Det första fasta kontraktet ingicks med Mary Paischeff, som var född i Viborg och hade studerat balett i S:t Petersburg. Hon förde med sig George Pé från Petersburg som truppens balettmästare. Gé var i det närmaste självlärd inom balett, för han hade blivit bekant med konstarten när han var pianist vid balettskolan i S:t Petersburg. Fazer litade dock på att just Gé hade de kunskaper och den ihärdighet som behövdes för att starta balettens verksamhet, och Gé utvecklades också till ensemblens långvariga balettmästare, med en karriär som slutade först 1962.
När Finska Operans balettrupp tog sina första steg var alla oerfarna nybörjare. Dansarna hade samlats ihop från privata balettskolor i Helsingfors och deras nivå var brokig. Bara fyra dansare kunde dansa på tå och skorna var hemmagjorda. I huvudrollen som Odette-Odile sågs Mary Paischeff som hade lyckats skaffa sig skor från Italien. Eftersom det rådde skriande brist på manliga dansare, fick Gé själv dansa rollen som prins Siegfried – trots sina bristande danskunskaper. I promenadrollerna kunde även sångare användas, exempelvis Elbe Nissinen som drottningmodern. På repetitionerna spelade Edvard Fazer, Oskar Merikanto och Tauno Hannikainen piano.
Den första Svansjön
Balettruppens första föreställning, Svansjön, sågs 17 januari 1922. Det djärva valet av premiärverk avspeglade Fazers och Gés ambitionsnivå; detta verk, som senare blev känt i hela världen, hade tidigare uppförts bara av Rysslands stora balettsällskap och i Prag. Publiken och pressen förstod vilket historiskt ögonblick premiären innebar, och tidningarna skrev mångordigt om den ”estetiska rörelsekonsten” som nu introducerades i Finland.
Det är svårt att i efterhand bedöma nivån på den första föreställningen, för det finns inget bevarat filmmaterial och fotografierna är stela poseringar på grund av den långa exponeringstiden. De flesta recensenter var musikkritiker med bara ytlig erfarenhet av balett. Dansarna själva förhöll sig senare överdrivet kritiskt till sina tidiga insatser. Men publiken tog baletten till sig och så hade Finlands första balettkompani inlett sin verksamhet!
Trots de initiala svårigheterna började baletten utvecklas med stora steg i landet och bland publiken sågs ofta framstående personer, bland annat Mannerheim som gärna satt på första raden samt president K. J. Ståhlberg med maka som trivdes i sin loge från och med premiären. Svansjön uppfördes för fulla salonger under våren 1922. Den blev spelsäsongens största publikframgång och tack vare den kunde Operan betala också sångarnas löner.
Balettensemblens uppkomst i den unga republiken Finland var mycket lik den i Estland och Lettland. I båda dessa länder sågs den första helaftonsbaletten mot slutet av samma år och i båda inrättades baletten uttryckligen i samband med landets opera. I de gamla monarkierna i Centraleuropa samt i Danmark, Sverige och Ryssland hade baletten etablerats som konstform redan på 1700-talet, men många av dagens ledande balettsällskap uppstod först på 1900-talet. Exempelvis Royal Ballet i London samt American Ballet Theatre och New York City Ballet i New York har alla grundats senare än Finlands nationalbalett.
Text JUSSI ILTANEN
Bilder FINLANDS NATIONALOPERANS OCH -BALETTENS ARKIVET (bl. a. L. Brännlund)
Litteratur
Juhani Koivisto: Suurten tunteiden talo (WSOY 2011)
Irma Vienola-Lindfors & Raoul af Hällström: Suomen Kansallisbaletti 1922–1972 (Fazer 1981)
Finlands nationalbalett 90 år (Finlands nationalbalett 2012)
Andra källor
Kansan Kuvalehti 7/1930
Se på Yle Arenan
Suomen Kuvalehtis nyhet om den första Svansjön
Vi rekommenderar
Gé, Saxelin, Gé, Saxelin…
Frontturnéer och sorgebud
Sommarturnéer och film för ut balett till hela folket
Internationella toppar från öst och väst
Balettmästarna byts, Sylvestersson består
Nationalbaletten ambassadör för Finlandsbilden
Från privat balettskola till yrkesläroinrättning
