Balettens pianist Marja-Kaisa Mäkinen
Marja-Kaisa Mäkinen ackompanjerar Balettens repetitioner.
”Jag kom i kontakt med – och blev genast förtjust i pianospel och klassisk musik tack vare mina lärare Sinikka och Vesa Rautavirta. Jag gick lågstadiet i Pertunmaa i en liten idyllisk byskola, där alla elever bland annat fick prova på att spela piano. Jag blev så intresserad av musik att jag på andra klassen fick börja studera vid Päijänne-Tavastlands konservatorium i Lahtis. Mina föräldrar körde mig varje vecka till spel- och teorilektionerna vid sidan av sitt arbete på gården med kor och annat, trots att det tog en timme i ena riktningen. Efter studenten kom jag in på Sibelius-Akademin och efter avslutade studier jobbade jag några år som lärare i pianospel.
Till Operahuset kom jag helt av en slump. Jag råkade se en annons där Nationalbaletten sökte balettpianister. Jag valdes till en provspelning och fick platsen på våren 2001, men jag hade ingen aning om vad jobbet skulle gå ut på. Det finns ingen specifik utbildning till yrket som balettpianist i Finland, så introduktionen handlade mest om att följa de andra balettpianisternas arbete på repetitioner och balettlektioner och att titta på balettvideor. Det var fascinerande, men också skrämmande att sätta sig in i balettens värld. Farten och vimlet och den höga kravnivån gjorde först mig, som var ovan, helt snurrig.
Balettpianisterna har på sätt och vis två jobb. Det första är att ackompanjera balettlektioner, morgonlektionerna, som gästande lärare eller husets egna balettmästare leder. På lektionerna gör dansarna rörelseserier vid balettstången och en massa olika piruett- och hoppserier. Varje lärare har sin egen stil och det är viktigt att musiken passar till lärarens önskemål, undervisningssätt och de aktuella rörelseserierna. Vi väljer och letar fram musiken till morgonlektionerna själva, så jag får spela musik som är viktig för mig själv, såsom egna powerlåtar eller till exempel film- och popmusik. Under en balettlektion hinner man spela tiotals olika stycken, så jag har ständigt öronen öppna för nya, lämpliga melodier. Det är alltid trevligt när en dansare efter lektionen frågar mig vilken en viss låt var. Det är en hederssak för oss att balettlektionerna ackompanjeras av en riktig pianist. Pensionerade dansare berättar ofta att de saknar den levande musiken som alltid inledde deras morgon på jobbet.
Den andra delen av vårt arbete är repertoarövningarna, där verken som ska uppföras repeteras. Inövningen börjar vanligtvis sex veckor före premiären. Vi pianister läser partituret och sätter oss in i verket innan övningarna börjar, genom att bland annat titta på inspelade föreställningar av verket och givetvis spela musiken. Under repetitionerna gör vi hela tiden anteckningar i partituret, för att lära oss hur koreografin ser ut vid de olika partierna. På så sätt kan vi börja spela på exakt rätt ställe under övningarna.
Men det finns inte pianopartitur för alla verk. I så fall spelar vi upp inspelad musik via datorn. Vanligtvis är musiken till sådana baletter exempelvis symfonier, konserter eller körmusik. Det är också givande att spela upp inspelad musik, eftersom jag då bättre hinner fokusera på dansarna och partituret, i och med att jag inte behöver tänka på mitt eget spelande.
Vi har en sexdagars arbetsvecka precis som balettdansarna. Arbetsdagen börjar klockan tio, men i regel kommer jag lite tidigare för att värma upp och förbereda dagen. Verkrepetitionerna börjar 11.30 och pågår till fem. På föreställningskvällar har vi också uppvärmning från sex till halv sju. Vanligtvis går pianisten hem när publiken sätter sig i salongen.
Det är enormt fascinerande att följa en föreställning hela vägen från repetitionssalen till scenen. Repetitionerna flyttar från övningssalen till scenen några veckor före premiären. Orkestern är inte med vid de allra första scenrepetitionerna, utan dirigenten bekantar sig med verket och dansarna genom att dirigera pianisten. Dessutom repeteras de svåraste scenerna i föreställningen dagligen när föreställningarna redan är i gång. Oftast har vi två eller tre verk under arbete samtidigt.
När premiären närmar sig stiger spänningen. Jag får alltid kalla kårar, när orkestern, kulisserna och ljussättningen första gången kommer med i scenrepetitionerna och när dansarna bär sina kostymer och smink. Jag minns än i denna dag, hur fantastiskt det kändes när jag på scenrepetitionen första gången såg Snöflingornas dans i Nötknäpparen och Råttkungen. Den scenen gör mig fortfarande rörd varje gång.
Balettpianisten har egentligen ett serviceyrke. Det viktigaste är inte en hur bra musiker jag är, utan min uppgift är att se till att repetitionerna löper så bra som möjligt. Jag skulle säga att en balettpianist måste vara både ödmjuk och tuff i lämplig mängd. Det här jobbet skulle knappast passa den som älskar att uppträda, för det är bäst att vi är ganska osynliga.
Men att kunna spela bra är förstås ett absolut krav för att klara av jobbet. Det kräver dessutom improvisationsförmåga, kreativitet, bra minne och koncentrationsförmåga, samarbetsfärdigheter, flexibilitet och uthållighet. Pianopartituret för en helaftonsbalett har i genomsnitt över 200 sidor att spela, så svetten lackar ofta också på pianisten under repetitionerna.
Jag upplever att jag är privilegierad, eftersom jag har ett yrke där jag får spela fantastisk musik och arbeta med skickliga människor. Balettdansarna är verkliga supermänniskor och det är fascinerande att få se deras arbete på nära håll. Jag beundrar också dirigenterna: de får använda alla sina musikaliska och diplomatiska färdigheter när de löser de komplicerade tempoutmaningarna i baletter. Dirigenten har en verkligt viktig roll i föreställningarna, för de styr samspelet mellan dans och musik. Och utöver allt det här ligger min arbetsplats på en tomt som säkert är stadens vackraste. Det är verklig vardagslyx att få gå i Operahusets korridorer mitt bland underbara dräkter och höra musiken från scenen som strömmar via centralradion.
Det låter kanske som en kliché, men när allt kommer omkring så är det bästa med det här jobbet mina kolleger Ulla och Dmitry. Vi har jobbat ihop länge, och vi får oersättligt stöd av varandra. Överlag är Operahuset fullt av fina och skickliga människor, som alltid är beredda att hjälpa. Utöver Balettens personal får vi jobba med exempelvis notarkivet, ljudavdelningen, producenterna samt scen- och orkesterinspicienterna.
Det tyngsta är att man varje dag måste kunna lära sig och ta till sig nya saker. I det här yrket lär man sig varje dag något nytt, om inte annat så åtminstone om sig själv. Arbetet håller högt tempo och situationerna växlar och ändras i snabb takt. Ibland är det svårt att behålla lugnet mitt i myllret. Arbetsdagarna är ofta långa under föreställningssäsongen och det känns som om en ledig dag inte alltid räcker för återhämtning. Arbetet följer också ofta med hem, för pianisten måste öva och se till att alltid komma till repetitionerna så väl förberedd som möjligt.
Min favoritbalett är Prokofjevs Askungen. Det var den första balettpremiären under min karriär, där jag hade varit med på repetitionerna ända från början. Det är härligt att spela den fantastiska musiken i Askungen, så jag väntar alltid ivrigt på att den ska återkomma till repertoaren. Också Spartacus gjorde ett starkt intryck på mig, det var inspirerande att sätta in sig i verket första gången. Svansjön är alltid imponerande. Den har svåra passager i pianopartituret, som man måste öva in på nytt varje gång, men jag tycker det bara är trevligt att också bekanta verk har sina utmaningar.
På fritiden njuter jag framför allt av tystnad och att jag inte behöver göra någonting alls. Eftersom längden på arbetsdagarna varierar så mycket, är det svårt att förbinda sig regelbundna hobbyer. Jag gillar att läsa och besöka min barndomsort. På sommaren är jag gärna på stugan på landet. Då rör jag inte pianot överhuvudtaget. Jag har märkt att det gör gott att ta en paus på några veckor från spelandet.”
Text PAULA RANTO
Bilder MIRKA KLEEMOLA
