Karita Mattila fyller Nationaloperans stora salong sex gånger i maj och början av juni med föreställningen Hela Karita. Den två timmar långa föreställningen inleds med monologoperan La voix humaine av Francis Poulenc. Efter pausen blir stämningen lättare och det bjuds på underhållning och glamour.

Karita svarar per mejl hemifrån Florida, på kvällen efter en lång dag av repetitioner. Det kommer ett meddelande, sedan ett till. Karita skriver på ett sätt som gör att det känns som att prata med henne: personligt och öppet, på ett sprudlande språk.

– De känns numera verkligt fint att komma till Finland och jobba, och i synnerhet Nationaloperans kommande projekt är enormt inspirerande! Men jag är också lite nervös, det är ju en mammutgrej att dra hela kvällens program. Krävande som bara den. Självspäkare som jag är, så är ryggen redan illröd. Å andra sidan. Inget inspirerar mig så mycket som att utmana mig själv och ge mitt allt! Med andra ord: härligt och pirrigt!

Karita berättar att hon sammanställde kvällens repertoar tillsammans med Nationaloperans konstnärliga chef Lilli Paasikivi och regissör Jussi Nikkilä. Hon har haft fina samarbeten med dem båda tidigare.

– Förteckningen med mina favoritlåtar att välja bland var lång. Med tanke på den dramatiska rytmen lyssnade jag dock på Jussis åsikter, för att få ihop ett bra set.

Finland och fosterländskhet

Eftersom jag äntligen har kontakt med Karita, måste jag ställa en massa frågor om allt som jag vill höra hennes tankar om.

Pandemin satte stopp för hela världen 2020: gränserna mellan länder stängdes, flyg ställdes in, det blev omöjligt att pendla mellan olika kontinenter. Livet och planerna för en med resande jobb ställdes på ända. Karita kunde inte resa hem till Florida på elva månader.

– Jag var ”evakuerad” i Europa i nästan ett år, och bodde över halva tiden i Helsingfors. Jag förälskade mig på nytt i Finland och speciellt i Helsingfors – precis som under studietiden.

Karita använder Twitter flitigt. Där ser man att hon följer världens gång mångsidigt på olika språk, att hon är insatt i det som händer i Finland, och att hennes fosterländskhet är stark.

– Fosterländsk har jag alltid varit. Jag har alltid varit mycket medveten om mina rötter och deras betydelse. Det har jag pratat om också offentligt. Numera gör sociala medier gamla uppgifter synliga. Självklart har Rysslands attack mot Ukraina och kriget som ryssarna startat fått mig att i ännu högre grad följa läget, och särskilt kolla fakta.

– Jag är tagen av att så många av Försvarsmaktens officerare och representanter följer mig på Twitter! Och jag får följa dem. Vilken ära! Du förstår, att bo utomlands gör en inte mindre fosterländsk. För min del tycks det vara precis tvärtom. Faktiskt. Läget i Ukraina har gjort att jag följer dessa officerare allt mer för att stilla min informationshunger.

De skickar också unika bilder från Finland till Karitas konto: av landskap, lugnet, de öppna vidderna, årstiderna. Bilderna sjunker in i själen även hos Karitas tusentals utländska följare.

Samvetet hos en föregångare

I april 2014 måste dirigenten för Karitas och Münchenfilharmonikernas konsert i Carnegie Hall i New York bytas ut i sista stund på grund av ett sjukdomsfall, och ryske Valerij Gergijev föreslogs som ersättare. Gergijev hade då just synligt uttryckt sitt stöd till sin vän president Vladimir Putins åtgärder i den dåvarande Ukrainakrisen och ockupationen av Krim.

Karita meddelade att hon inte tänkte samarbeta med Gergijev. Utanför Carnegie Hall krävde högljudda demonstranter scenförbud för Gergijev, Putins knähund. Metropolitans italienska dirigent Fabio Luisi gjorde en snabbutryckning och räddade situationen. Konserten blev perfekt, publiken och kritikerna var hänförda, men Carnegie Hall ställde in följande konsert som avtalats med Karita – stora scenen på Lincoln Center blev ersättande konsertplats.

Karita sade då att hon handlat enligt sitt samvete och sin övertygelse – och det ångrar hon absolut inte. Trots att hon fick så allvarliga hot och förolämpningar att hon senare stämde en finsk Putinanhängare, och mannen fick en villkorlig fängelsedom för ärekränkning och olaga hot. Enskilda människor gav henne stöd, beröm och tack för hennes mod.

– När det gäller min vägran att arbeta med Gergijev gjorde jag verkligen det rätta. Jag tvekade inte en sekund med beslutet, jag upplevde att jag följde mitt samvete. Och det visade sig ju att jag var en föregångare – med då det begav sig fick jag inte mycket stöd, särskilt inte i offentligheten. I och för sig var jag då inte ännu på sociala medier, jag gick med först för drygt tre år sedan. Numera har jag fått enormt mycket stöd, och det har värmt mitt hjärta.

Valerij Gergijevs alla uppdrag i Finland och andra västländer har nu inställts.

Förebild

Alla tiders mest framgångsrika, älskade, karismatiska och synnerligen egensinniga finska sopran har varit förebild för otaliga människor, kvinnor, unga och kollegor redan långt före sin enorma synlighet på Twitter. Hon går sina egna vägar, är orädd i sina val och lösningar, försvarar kvinnors ställning, är feminist, står för rätten till abort, stöttar fattiga kvinnors rättigheter, även ekonomiskt.

– Det känns som en stor ära att vara förebild, och samtidigt liksom otroligt, för jag känner mig som allt annat än föredömlig! skriver Karita och avslutar med en rad av hahaha.

– Visserligen är jag tacksam och lycklig och mer än stolt över min lysande och långa karriär, och numera förfaller jag inte längre till att förringa mig själv, vilket jag som yngre ofta gjorde. Men som människa är jag full av svagheter, precis som de flesta andra, skulle jag tro.

Hon fortsätter att medvetenheten om de egna bristerna kanske hjälper till att vara lite barmhärtigare mot sig själv – det kommer med livserfarenheterna.

– Jag har inte skämts över att tala om mina motgångar även offentligt, men jag försöker låta bli att gnälla över dem. Särskilt tacksam är jag över min förmåga att skratta åt mig själv! Det får jag göra ganska ofta. Överlag är humor och sinne för humor mina kraftkällor, framför allt när livet känns hårt. Humor och sinne för humor är för övrigt väldigt charmiga egenskaper också hos en annan människa.

– På Twitter är jag speciellt berörd av att jag har så många kvinnliga följare! I alla åldrar, från olika branscher, fantastiska, intressanta kvinnor. Det känns fint. Wow. Och jag får umgås med dem, lära känna dem, samtala med dem. Det ger mig en enorm glädje. Och jag upplever det som en hederssak att de följer mig och jag får följa dem.

Livets vår på nytt

Karitas selfies på sociala medier brukar framhäva hennes rättframma inställning till livet, utseende, sexualitet, ålder: bilder från gymmet, i pollen, lättklädd, svettig, osminkad – och så igen som glamorös världsstjärna och diva. En otrolig mängd tuffhet, attityd och humor – och en avundsvärd form!

– När det gäller åldern så har jag aldrig dragit mig för att nämna eller diskutera den. Men det är inte det jag vill framhäva, tycker jag själv. I motsats till medierna. De glömmer aldrig att sätta ut min ålder efter namnet, i synnerhet när jag berättar något om mitt privatliv Kvinnans lott? – Jag vet inte.

– Åldern är för mig ett sinnestillstånd och den fysiska formen. Mitt sätt att tänka så här känns speciellt aktuellt i mitt liv just nu. Jag är ju singel och känner att jag lever en livets vår med allt vad det innebär, på nytt!

Efter en rad av glada hahaha-utrop fortsätter Karita i allvarligare ton

– Sociala medier hade en rentav omvälvande inverkan för mig mitt under covid-restriktionerna: jag har fått en enorm mängd virtuella vänner på Twitter! Blivit förtjust i många profiler med stiliga bilder (hahaha) och fått en härlig dos krydda i livet därifrån! Twitter är ett absolut viktigt socialt medium för mig, det ser man också på min feed.  Och ja, jag twittrar om allt som intresserar mig, påverkar mig. Där som den jag är – det är mitt motto. Det finns så mycket mer i mitt liv än bara sång och musik.

– Att visa mig som jag är gäller också mina bilder: jag twittrar ofta och gärna selfies, från full scenutstyrsel till svettbilder från gymmet – det är den jag är, på riktigt!

Amerikanska och brittiska kvalitetstidningar, som New York Times och The Independent, prenumererar Karita digitalt. Tyska, franska, svenska och finska medier – radioprogram, politiska tv-debatter, undersökningar, åsikter – följer hon på nätet. Kommenterar, delar länkar på Twitter.

På våren 2020 gjorde New York Times en omslagsintervju med Karita Mattila för sin Europaupplaga. Det är alltså en sådan operadiva hon är: mångsidig informationssökare och kommenterare, opinionsbildare!

Motverka ångesten

Under 2021 började scenkonsten vakna till liv igen, ryckvis på olika håll i världen, allt enligt respektive lands vaccineringsgrad och antal covidfall.

Även Karita fick åter andas samma luft som publiken i operaroller och på konserter: i London, Lissabon, Salzburg, Berlin, München. Glädjen var lika stor i salongen som på scenen, Karitas slutord under tackbugningarna kom direkt ur hjärtat. Vissa uppdrag ställdes dock fortfarande in.

Pandemin är inte över ännu och kriget i Ukraina förändrar världen. Och det går inte att påverka dessa kriser.

Hur motverkar du eventuell ångest och depression?

– Motion är min terapi. Det är bland det viktigaste i livet. I alla former. Likaså massage. Jag har en bra massör både hemma i USA och i Helsingfors – helhetsmässig behandling.

– Jag ringer vänner, skriver. Min vänskapskrets är liten men tät – det innebär förtroende. Den läcker inte oavsett situation.

– Och vet du, jag gråter mycket! Jag blir ju alltid så rörd, av all glädje och all sorg. Av hjärtesorger. Oj oj oj. Allt vackert får tårarna att rinna. Det är renande för mig. Jag låter tårarna strömma, sätter mig. När jag känner mig bättre, reser jag mig.

Ett sätt för Karita att må bra mentalt är bekant från hennes fantastiska bilder på Twitter. Farligt på så sätt att fotona av de läckra, vackert upplagda måltiderna kan få följaren att gå till kylskåpet. Eller kanske till barskåpet efter hennes nästa svar …

– Att laga mat är ett sätt för mig att koppla av. Jag älskar att pyssla i mitt eget kök. Jag njuter av goda drycker. Jag har blivit biten av den amerikanska cocktailkulturen. Och jag gillar inte bara att skåla, utan älskar att också själv skapa nya kombinationer. Vodka och champagne, livets underbara vatten!

Vatten, rent dricksvatten, går det åt litervis med Karitas livstempo och träningsmängd. På annat håll i världen måste det drickas ur flaska, men i Finland kan elixiret tappas tryggt direkt från kranen.

Det är ett oförändrat faktum, även om så mycket annat nu kullkastas. Oförändrad är också den finländska publikens kärlek som snart strömmar från salongen och upp på scenen. Och Karita öppnar sina långa armar och omfamnar alla och envar.

Text RAILA KINNUNEN
Bild av Karita Mattila KIRA GLUSCHKOFF, stillbilder från film noir-videon RAIMO UUNILA

Hela Karita i Finlands nationaloperan 18.5.2022–2.6.2022.