Maria Stuarda

Akt I

I Whitehall-palatset i London firar hovet ett eventuellt förbund: hertigen av Anjou, bror till kungen av Frankrike, har bett om drottning Elisabets hand. Elisabet tvekar om hon ska acceptera, eftersom hennes hjärta sedan länge tillhör earlen av Leicester Robert Dudley. Hon anar dock att hans känslor för henne har svalnat. Talbot, earlen av Shrewsbury, har varit Maria Stuarts väktare i många år och ber nu drottningen om att hennes kusin ska friges.

Cecil, Elisabets statssekreterare, hävdar att Maria utgör ett ständigt hot mot Englands stabilitet. Elisabet vägrar befatta sig med sin kusins öde, men fruktar inom sig att Maria har stulit Leicesters kärlek från henne. Leicester har nämligen tidigare friat till Maria.

Leicester anländer och Elisabet ger honom en ring att överlämna till den franske ambassadören som ett tvetydigt svar på Anjous frieri. Hans likgiltiga reaktion ökar hennes misstankar och hon lämnar platsen åtföljd av sitt hov.

Talbot blir ensam med Leicester och ger honom förstulet ett brev och en miniatyr som Maria skickat. Leicester blir hänförd av porträttet och lovar att stötta Talbots planer på att befria Maria.

När Talbot gått, kommer Elisabet tillbaka. Hon kräver att få se brevet som Leicester håller i sina händer. Maria har skrivit för att be Elisabet om en audiens och mot sin vilja blir Elisabet rörd. Leicester tar tillfället i akt och föreslår en jakttur i närheten av Marias fängelse och ett möte mellan de båda drottningarna i samband med den. Elisabet är misstänksam, men går ändå med på sin favorits begäran. 

Maria gläder sig över att hon oväntat fått tillstånd att vandra fritt i parken utanför slottet Fotheringhay där hon hålls fängslad. Plötslig ljuder hornen från den kungliga jakten i fjärran. Jägarna ropar Elisabets namn och Maria blir skräckslagen av tanken på att äntligen få träffa sin kusin.

Leicester har ridit i förväg för att förbereda Maria inför mötet. Han bedyrar Maria sin kärlek och lojalitet och lovar att hon ännu kan bli fri.

Elisabet är upprörd och misstänksam när hon anländer med jaktsällskapet. Talbot leder fram Maria och de två drottningarna ser varandra i ögonen för första gången. Maria sväljer sin stolthet och visar sin respekt inför Elisabet, men hennes kusin förblir reserverad och förolämpande. Hon anklagar Maria för lössläppthet, mord och förräderi.  De förolämpningarna blir för mycket för Maria. Hon vänder sig mot Elisabet och fördömer henne. Elisabet beordrar vakterna att gripa Maria och föra henne tillbaka till fängelset.  

Akt II  

Tiden har gått och Maria är fortsättningsvis inspärrad på Fotheringhay. Elisabets dröm om äktenskap med Anjou har gått om intet. Cecil har skaffat fram bevis på att Maria är inblandad i en katolsk komplott för att mörda Elisabet, och en dödsdom mot henne ligger på drottningens bord.

Elisabet är plågad av ångest och rädsla. Om hon undertecknar domen, skickar hon en smord monark till schavotten och gör hela det katolska Europa till sin fiende. Elisabet fattar sitt beslut när Leicester kommer in i kammaren. Hon undertecknar domen och överräcker den till Cecil. Leicester ber om nåd för Maria, men Elisabet beordrar honom att vara närvarande som vittne till avrättningen. Leicester beskyller henne för att skicka en syster i döden och går därifrån.

På Fotheringhay slott klagar Maria bittert över sitt öde. Cecil och Talbot kommer för att berätta att dödsdomen ska verkställas följande morgon. Maria blir rasande och vägrar finna sig i sitt öde. Hon beordrar Cecil att gå därifrån, men ber Talbot stanna kvar. Han försöker trösta henne och talar om att Leicester kommer att vara närvarande i hennes sista stund.

Maria vill bikta sig. Talbot uppmanar henne att bekänna sina synder för honom. Till slut erkänner hon att hon mot sin vilja gett sitt medgivande till den engelske katoliken Sir Anthony Babingtons komplott att mörda Elisabet. Maria och Talbot ber tillsammans.

Tidigt nästa morgon samlas Marias trogna tjänare gråtande i den stora salen på Fotheringhay, där Maria ska avrättas Maria träder in salen och ber dem torka sina tårar, eftersom döden kommer att befria henne.

Ett kanonskott från slottsmuren signalerar att avrättningen är nära, och Cecil anländer med vakter.

Elisabet har låtit meddela att alla Marias sista önskemål ska uppfyllas, och Maria ber att hennes närmaste hovdam Hanna får följa henne till schavotten. Hon säger till Cecil att hon förlåter sin kusin.

Den förtvivlade Leicester dyker upp när fler kanonskott signalerar att tiden är inne. Maria lugnar honom. Hon ber att England ska skonas från Guds vrede. Klädd i det katolska martyrskapets röda färg lägger hon huvudet på stupstocken.