Kameliadamen

Allt tog sin början på Théâtre des Variétés under en föreställning av baletten Manon Lescaut, det berömda dramat om en rokokokurtisan som slits mellan kärlek till lyxliv och sann kärlek. Marguerite Gautier, en av de vackraste och mest åtråvärda kurtisanerna i Paris, fanns i publiken. Hon blev berörd av Manons svåra situation, men äcklad av hennes otrohet och vägrade att acceptera Manon som sin egen spegelbild. Armand, som hade beundrat Marguerite på avstånd, presenterades för henne för första gången den kvällen. När han tittade på baletten fruktade han att hans egen framtid skulle kunna spegla Des Grieuxs tragiska öde.

Efter föreställningen bestämde sig Marguerite för att roa sig och bjöd in Armand till sin lägenhet. Marguerite använde Armand för att reta den tråkiga unga greven N. Marguerite fick en hostattack. Armand erbjöd sin hjälp och överväldigad av känslor erkände han sin kärlek till henne. Trots att Marguerite blev rörd av hans passionerade kärleksförklaring, höll hon honom på avstånd eftersom hon var medveten om sin dödliga sjukdom och sitt lyxbehov på grund av den.

Men deras relation fördjupades trots allt. Marguerite fortsatte sitt lyxiga liv och svepte från bal till bal, från beundrare till beundrare, men Armand väntade alltid på henne – och följde till och med henne till den idylliska villan på landet som hertigen ställt till hennes förfogande.

På landet fortsatte Marguerite sin yviga livsstil på hertigens bekostnad. En sammandrabbning mellan hertigen och Armand kunde inte undvikas. För första gången gjorde Marguerite ett val: hon försvarade sin älskare inför alla och avvisade ett liv i rikedom och trygghet. Hertigen lämnade förbittrad huset. Armand och Marguerite var äntligen ensamma.

Överväldigad av tanken på att denna lycka sedan länge är förbi, kollapsar Armand på nytt. Hans far blir djupt berörd och minns med viss skam den roll han spelade i berättelsen.

När han hörde talas om det liv hans son levde besökte han Marguerite på landet utan att Armand visste om det och krävde att hon skulle lämna Armand. Marguerite bevisade sin djupa och uppriktiga kärlek till Armand genom att överge honom. Armand berättar för sin far hur han fann huset tomt när han återvände dit.

Han väntade förgäves på Marguerite tills Nanina gav honom ett brev från henne där hon sa att hon måste bryta med honom och återgå till sin tidigare livsstil. Tvivlande skyndade Armand sig till Paris och fann henne – i hertigens armar.

En tid senare möttes de av en slump på Champs-Élysées. Marguerite hade sällskap av en annan vacker kurtisan, Olympia, som den djupt sårade Armand omedelbart började uppvakta i ett försök att ge igen åt Marguerite.

Den dödssjuka Marguerite besökte honom en sista gång för att be honom sluta förödmjuka henne. Deras passion flammade upp än en gång. Men en mardröm om Manon plågade Marguerite när de somnade. När hon vaknade bestämde hon sig för att hålla sitt löft och lämnade tyst sin älskade Armand för andra gången.

Senare förolämpade han henne offentligt på en stor bal genom att ge henne ett kuvert fullt med pengar som ”betalning” för hennes tjänster. Hon var dödssjuk och föll ihop.

Armand har kommit till slutet av sin berättelse. Han kommer aldrig att träffa Marguerite igen. Djupt rörd lämnar hans far platsen, Nanina återvänder och ger Armand Marguerites dagbok. Medan Armand läser den verkar han följa med Marguerite på hennes sista besök på teatern. Hon tittar igen på en scen ur baletten Manon Lescaut. Det är den där Manon, urfattig som hon själv, dör i armarna på sin trogne älskare Des Grieux. Sjuk och förtvivlad lämnar Marguerite teatern, men balettens karaktärer följer henne in i en feberdröm. När älskarna i drömmen blandas med hennes egna minnen tycks hon helt och hållet identifiera sig med Manon. Marguerite är övergiven och längtar efter att få träffa Armand igen. Hon anförtror sina sista tankar till dagboken, som Nanina får för att ge till Armand.
Marguerite dör ensam.

Armand stänger tyst hennes dagbok.