Huvudrepetitör Kurt Kopecky
I artikelserien Jobb på konstfabriken presenterar vi Operans och Balettens anställda och deras mångskiftande arbetsuppgifter. Den här gången står huvudrepetitör Kurt Kopecky i tur.
Vilka vägar kom du till Operahuset?
Jag är utbildad dirigent och repetitionspianist. Jag avlade mitt dirigentdiplom i Wien och inledde min karriär som repetitör vid teatern Biel Solothurn i Schweiz. Jag har också varit chefsdirigent vid den isländska operan.
Till Finland kom jag via min finländska fru. Jag började som gästande dirigent vid Nationaloperan 2006, när jag dirigerade Mozarts Zaide i Almisalen. Några år senare erbjöds jag fast anställning som repetitör och mitt nuvarande uppdrag fick jag 2013.
Vad gör en huvudrepetitör?
Jag ansvarar för att de musikaliska repetitionerna av operaföreställningar löper väl och att slutresultatet håller en hög kvalitet. Mitt uppdrag är omfattande och det har både en konstnärlig och en administrativ sida. Jag har stor nytta av min bakgrund, för jag känner repertoaren ingående och repetitörens arbete är välbekant för mig genom min egen erfarenhet.
Jag är chef för totalt sju medarbetare, fyra repetitörer och tre sufflörer. Det administrativa arbetet handlar bland annat om att planera arbetsturerna för mina medarbetare och sångsolisterna samt att göra upp veckolistor och repetitionstidtabeller. Jag samarbetar också med till exempel textarna och skaffar vid behov språklärare åt solisterna i verken som uppförs.
Att vara dirigent är den viktigaste biten i arbetets konstnärliga del. Jag dirigerar flera opera- och balettföreställningar under spelåret, men antalet föreställningar varierar från år till år. Det konstnärliga arbetet går att delegera åt medarbetare, men inte det administrativa.
Hur ser en typisk arbetsdag ut för dig?
Vanligtvis kommer jag till Operan lite före nio. Om jag inte genast har ett möte eller annat brådskande, spelar jag piano och övar något kommande verk. Klockan 11 börjar repetitionerna och därefter sitter jag ofta på möten eller planerar till exempel arbetsturer. Om jag också har kvällstur från klockan sex eller sju, kan jag åka hem först vid tiotiden.
Mina arbetsdagar är ofta långa, men jag har vant mig rätt så bra vid den här arbetstakten under årens lopp. Huvudrepetitörens arbete begränsas inte till kontorstid och det måste man bara acceptera. Ibland är arbetsmängden stor, men som motvikt är arbetstakten emellanåt mycket lättare. Jag tycker att den här variationen är spännande och det är aldrig tråkigt i det här jobbet.
Då och då går jag hem och lagar lunch om jag inte nödvändigtvis måste vara närvarande på Operan. Men det här jobbet går inte att göra på distans, för då är det lätt hänt att jag inte längre har koll på allting. Och då kan det gå på tok.
Vilka egenskaper kräver ditt arbete?
I det här jobbet måste man absolut vara systematisk och vilja hålla ordning på saker och ting. Det är också viktigt att vara flexibel, för planer och situationer ändras ofta och då måste man kunna reagera snabbt. Därtill behövs initiativförmåga: i det här jobbet går det inte att vänta att någon ber mig göra något, utan man måste själv kunna ta itu med det som ska göras. Att vara dirigent förutsätter givetvis också kunskaper i orkesterledning.
Huvudrepetitören måste vara närvarande, se när människor lyckas och identifiera sådant där det finns utmaningar. Det gör att man kan åtgärda eventuella problem i tid. Då och då behövs också förmåga att ta risker. Det är viktigt att lita på människors kunnande: jag har ett fantastiskt och professionellt team, och min uppgift är att ge dem möjlighet att lyckas.
Vad är det bästa i ditt arbete?
I Finland finns bara en huvudrepetitör i taget, och just nu är det jag. Mestadels får jag själv bestämma hur jag utför mitt jobb, och jag har också i övrigt väldigt fria händer. Det passar mig utmärkt.
Mitt arbete är en fin blandning av regelbundenhet och rutiner samt frihet och spänning. Fastän man alltid försöker förutse alla lägen, så går det inte att i förväg förbereda sig för precis allt. Oförutsebarheten är det här jobbets salt! Det är till exempel väldigt spännande, när jag överraskande måste dirigera ett nytt verk inför publik, eventuellt utan repetitioner. Då måste man bara våga lita på såväl den egna som andras yrkeskunskap. Sådana tillfällen minns jag för evigt.
Numera är det ett stort privilegium att få arbeta med riktiga människor och inte bara vid en dator. Teatern Biel Solothurn och Islands opera är båda små hus. Nationaloperan har mycket större resurser och vi får sätta upp stora verk med internationellt framstående artister. Det har varit helt fantastiskt. Nationaloperan är ett fint hus och en unik arbetsplats, där det har varit lätt att göra sig hemmastadd. Mina kolleger är enormt vänliga och hjälpsamma.
Och det tyngsta?
Det tyngsta är arbete som gjorts förgäves. Coronatiden har medfört en osäkerhet som inte tidigare fanns i arbetet. Vi förbereder och repeterar verk länge och omsorgsfullt, men får inte nödvändigtvis någonsin uppföra dem. Det kan vara svårt att smälta.
I och med arbetet som huvudrepetitör har jag bättre än tidigare insett hur mycket planering och hur många människors insats behövs för att en föreställning ska lyckas. Samma gäller också exempelvis repetitionerna: att arrangera en entimmes repetition kan kräva upp till tio timmar arbete av flera personer. Det finns massvis av små rörliga delar, och mängden expertis och kunskap i det här huset är otrolig. Jag kan värdesätta allt det här först nu, när jag har sett konstfabrikens administrativa sida.
Hur kopplar du av från jobbet på fritiden?
För mig är det viktigt att tydligt skilja på arbete och fritid. Därför övar jag aldrig verk hemma och tar inte heller annat jobb med mig hem.
På fritiden tillbringar jag tid med min familj. Jag njuter också av att röra mig i naturen. Mina favoritgrenar är slalom och vandring. Den här vintern har jag köpt längdskidor och det har varit himla kul att skida igen efter en paus på trettio år.
Jag gillar också att läsa, för det är ett sätt att upprätthålla mina språkkunskaper. Jag läser böcker på finska, isländska, tyska och engelska. Jag försöker äntligen sätta mig bättre in i klassiker, som Shakespeares och Goethes verk. Jag har läst alldeles för många dåliga böcker i mitt liv, så nu fokuserar jag bara på bra böcker! Den isländska litteraturens klassiker har jag läst på originalspråk, och de är alltid trevliga att återkomma till. Jag läser också gärna naturvetenskapliga böcker och jag planerar ständigt nya bergsvandringar.
Vilket är ditt favoritverk?
Jag har ingen absolut favoritopera eller favoritbalett, men jag njuter alltid av att framföra och lyssna på W. A. Mozarts och R. Strauss verk. När jag arbetade vid den isländska operan fick jag dirigera Benjamin Brittens opera The Turn of the Screw. Den minns jag väl, för verket uppförs mycket sällan. Brittens Peter Grimes var det första verket som jag såg på Nationaloperan.
Text PAULA RANTO
Bilder HEIKKI TUULI
