En av vår tids mest ansedda kompositörer är borta.
”In i sista stund
Håller jag pennan i min hand,
Huvudet högt,
Hjärtat fyllt av kärlek,
Själen hos stjärnorna, stjärnorna.”
Från Kaija Saariahos operas Émilie, libretto Amin Maalouf
Finlands och hela världens musikliv har upplevt en oersättlig förlust – kompositören och konstakademikern Kaija Saariaho gick bort i Paris 2 juni 2023 vid en ålder av 70 år.
Kaija Saariaho föddes 1952 i Helsingfors. Hon studerade komposition vid Sibelius-Akademin, i Freiburg i Tyskland och vid IRCAM-institutet i Paris, där hon bodde från 1984. Saariahos omfattande produktion består av operor, orkesterverk, sånger och kammarmusik. Alla verk är individuella och de representerar en bred skala av stilar. Den gemensamma nämnaren för dem alla är dock en orubblig strävan efter högsta möjliga kvalitet.
Kaija Saariaho fick stor erkänsla som en viktig kompositör. Hon tilldelades det stora Polar Music Prize 2013 och i år fick hon hederstiteln konstakademiker. I en omröstning som BBC Music Magazine arrangerade 2019 valdes hon till den mest betydande då levande tonsättaren. Än viktigare än offentliga erkännanden var det att lyssnarna tog Saariahos verk till sig. Det var särskilt synligt i det entusiastiska mottagandet av operan som blev hennes sista.
Kaija Saariahos stora internationella anseende grundade sig på hennes orubblighet. Under hela sin karriär gick hon sin egen väg. ”Jag måste göra det som känns rätt, det finns ingen annan möjlighet”, konstaterade hon. Hon berättade att hon aldrig gjorde några medvetna estetiska val bara för att det skulle tilltala publiken. Från första början skapade hon sin alldeles egna musik, just det som hon hörde inom sig.
Ända sedan de tidiga verken innehåller Kaija Saariahos musik något som är typiskt för just henne – klangerna förändras gradvis, harmonierna glider över till ständigt nya former, tiden blir långsammare och snabbare. Så här beskrev hon själv sin väg: ”Som tonsättare måste jag öppet och ärligt leta efter sådan musik som avspeglar kärnan i mig som kompositör och som människa.”
Saariaho var en särskilt viktig kompositör för Finlands nationalopera. Samarbetet började med uruppförandet av baletten Maa 1991. Hennes första opera L’Amour de loin, som ansågs vara en internationellt stor händelse, uppfördes här 2006 och regissören Peter Sellars ville att just den föreställningen skulle spelas in på DVD. Nästa opera, Adriana mater, sågs på Nationaloperan 2008, monologoperan Émilie stod i tur 2015 och verket Only the sound remains, bestående av två operor, uppfördes 2017. Kulmen på operaserien utgjordes av den skakande Innocence på hösten 2022.
Varje opera av Kaija Saariaho har ett eget ämne och även en egen musikstil, för formerna och klangerna följer alltid kraven som dramats innehåll ställer. Alla är dock utan tvekan mästerverk, och var och en av dem har ett fast tema, en grundton, som binder samman helheten. Medan orkestern i L’Amour de loin låter genomskinlig som vatten glimmande på scenen, är klangen i Innocence stark och våldsam enligt dramats chockerande händelser. I slutet av den operan hittar personerna sina egna sätt att gå vidare från tragedin och då hör vi också hopp och ljus i musiken. Musiken säger därmed något både om människorna i operan och om oss själva. ”Det är just det här jag älskar med att skriva operor, genom musiken utforskar vi mänskligheten, på något sätt tar den oss djupare”, förklarade Saariaho själv.
Efter Innocence skulle det inte bli fler operor, det visste Kaija Saariaho. Hon hade uppnått en absolut kulminationspunkt, därifrån hon inte kunde och inte behövde komma längre.
Kaija Saariaho var förtegen om sitt privata jag, fastän hon var mycket i offentligheten. Människan bakom tonsättaren kom öppet fram först i Pekka Hakos bok Kristallista savuksi (”Från kristall till rök”; Otava 2022), från vilken även citaten i denna text är hämtade. I arbetsgemenskapen framhävde Kaija Saariaho aldrig sig själv. Hon framstod alltid som ett proffs som visste exakt vad hon ville och krävde extremt mycket av sig själv. Hon var van vid att arbeta med toppmusiker och när det alltid var de bästa artisterna som medverkade i Nationaloperans föreställningar, gick samarbetet med henne idealiskt. Ett tecken på det är även att Finlands nationalopera är det enda operahuset som har uppfört Saariahos samtliga operor.
Operahus, orkestrar, musiker och lyssnare världen över saknar Kaija Saariaho. Förlusten är ännu djupare för hennes familj, tonsättare Jean-Baptiste Barrière, Aleksi Barrière som bidrog stort till Innocence, och violinist och dirigent Aliisa Neige Barrière.
I boken Kristallista savuksi beskriver Kaija Saariaho vackert i en mening hur hon inleder komponerandet. Efter sorgebudet får den meningen en ny innebörd:
”Jag sluter ögonen och dyker in i musiken”.
Text: Juhani Koivisto
Bild: Toni Härkönen