Gå till innehållet

Det finns operor och så finns det Tosca

”Tosca har alltid fascinerat mig, ända sedan unga år. Tosca är en perfekt uppbyggd opera med skärpa och full av detaljer. Dessa egenskaper gör det meningsfullt att jobba vidare med verket. Som regissör är det min uppgift att finna medel som väcker verket till liv. Hur skall man behandla dessa stora teman – kärlek, passion, all den brutalitet som ingår i verket?

Puccini var en mästare på att tolka personpsykologi och sociala strukturer. Tidvis ger musiken uttryck för ett visst politiskt system som väger tungt på mänsklighetens axlar. Å andra sidan uttrycker den all den passion och skönhet som finns mellan Floria Tosca och Mario Cavaradossi. Dynamiken i de olika scenerna, de musikaliska bågarna och pauserna dem emellan – allting är så noga övervägt. Man har sagt att Puccini komponerat verket så att det är färdigt regisserat.

Tosca blev populär genast vid premiären. På den tiden gick folk på operan på samma sätt som man idag ser på Netflix.

Tosca var ett modernt och oförblommerat verk, som handlade om livet just då. Jag förmodar att man på den tiden kunde identifiera sig med rollgestalterna och det tror jag även att dagens publik kan. Det är därför operan har bevarat sin popularitet.

Tosca utspelar sig under tiden efter den franska revolutionen. Min centrala idé i verket är förhållandet mellan två epoker. Floria Toscas älskade, målaren Mario Cavaradossi representerar revolutionstidens ideal: någonting tidlöst, fritt och modernt. Baron Scarpia och hans anhängare representerar den konservativa aristokratin. För dem känns det nya fria sättet att tänka motbjudande.  Scarpia och hans gelikar vill bevara normerna från tiden före revolutionen, medan Cavaradossi och republikanerna kämpar för ett friare samhälle. Tosca utspelar sig i en viss historisk epok, men det ser ändå ut som om Cavaradossi och Scarpia kom från helt motsatta världar.

Tosca är en kvinna som balanserar mellan dessa två tankesätt och världar.

För mig ter Tosca sig som en opolitisk, oskuldsfull och fragil person, som till slut tar en annan persons liv.  Tosca utför sitt blodsdåd som om hon stod på en operascen. Blott så kan en så pass skör människa göra någonting dylikt.  I regin intresserar jag mig speciellt för denna komplexitet i människosinnet.

”’Vissi d’arte, vissi d’amore, jag har levat för konsten, levat för kärleken’, sjunger Tosca. Ett kort ögonblick senare förvandlas denna kvinna som ägnat sitt liv åt konsten och kärleken till en mördare. En dylik situation har hon enbart kunnat uppleva, då hon uppträder på en operascen, men den scenen har plötsligt blivit verklighet. Slutligen förlorar Tosca kontrollen och tvingas möta en verklighet som hon inte ens kunnat föreställa sig.”

Text PETRA RÖNKÄ
Bilder HEIKKI TUULI

Läs mer om Tosca