Skip to content

Från privat balettskola till yrkesläroinrättning

Nationalbalettens vändpunkter 8

När balettföreställningarna vid Finska Operan inleddes 1922 fanns det ingen balettundervisning i samband med Operan, utan dansarna som samlades till truppen var amatördansare från Helsingfors Dansinstitut samt Elo Kuosmanens och Toivo Niskanens dansskolor. I Helsingfors undervisades balett av lärare som kommit från bland annat S:t Petersburg och Köpenhamn. De flesta dansare under balettens första år hade gått vid Helsingfors Dansinstitut och där undervisats av ryska lärare som kommit till Finland undan revolutionen. Exempelvis Irja Aaltonen, Edith Wohlström och Arvo Martikainen var elever från Dansinstitutet. Några dansare hade även studerat i S:t Petersburg, bland annat Mary Paischeff, som dansade huvudrollen i den första Svansjön 1922, samt Senta Will som debuterade samma år i Scheherazade.

Balettskolans elever medverkade från början även i föreställningar. I Alexander Saxelins Lyckoslottet sågs elever i Drömbarnens dans, i mitten dansare Airi Säilä. Säilä hade själv som en av de första inlett studierna vid Operan 1923 och arbetade som lärare vid skolan parallellt med dansaryrket på 1930–40-talen.

Balettundervisning vid Finska Operan

Finlands nationaloperas och -baletts balettläroanstalt har en historia som sträcker sig till Nationalbalettens första år på 1920-talet, när det även gavs undervisning i samband med balettruppen. Behovet av undervisning i anslutning till kompaniet var uppenbart från första början och målet var att få dansare som hade inlett sina balettstudier som små. Ansvarig för utbildningen var balettmästare George Gé, assisterad av dansare Senta Will som hade studerat i S:t Petersburg.

Till en början drev danskonstnärerna en avgiftsbelagd privat dansskola i samband med Operan, där vem som helst kunde inleda balettstudier. På 1930-talet hade Operan sex balettklasser, av vilka de två högsta var övningsklasser och de fyra lägsta förberedande klasser, det vill säga balettskolans årsklasser. Nybörjarklassen hade även väldigt unga elever – de yngsta var bara fyra år! Flickor och pojkar dansade i samma grupp och det kunde finnas så många som 30 elever i en klass.

Redan i slutet av 1920-talet fick baletten också de första dansarna som utbildats inom det egna kompaniet. Exempelvis Lucia Nifontova, som dansade i Finska Operans balett från 1929, hade inlett sina balettstudier vid Hilma Liimans balettskola och Helsingfors Dansinstitut, men fortsatt vid Operan med bland annat balettmästare George Gé som lärare. När Gé avgick som balettmästare 1935 blev även utbildningen den nya balettmästaren Alexander Saxelins ansvar.

Unga elever vid Balettskolan i mitten av 1940-talet, bland annat (från höger) Ritva Helin, Seija Lampila, Seija Salomaa, Virpi Laristo och Ritva Finér samt Anneli Salmi (andra från vänster).

År 1942 övertog Finska Operan administrationen av balettskolan. Det gav skolans verksamhet stabilitet och terminsavgifterna gav Operan inkomster. Balettmästarens stora arbetsbörda gjordes lättare 1952 genom att balettskolan övergick från balettmästarens ansvar till Kari Karnakoski som utnämndes till skolans chef, men senare var skolan igen på balettmästarens eller biträdande balettmästarens ansvar.

En avsevärd förändring skedde i balettskolan 1956, när Operan började få regelbundet statsbidrag. Balettskolan behövde inte längre själv täcka sina utgifter med elevernas terminsavgifter, som därmed kunde slopas. Balettskolan kunde göras om till en ren yrkesskola, till vilken man ansökte genom urvalsprov och undervisningen var systematisk.

Marita Ståhlberg var skolans långvariga lärare och chef. På bilden håller hon lektion 1977.

En lång karriär vid skolan gjorde bland annat Marita Ståhlberg, som började undervisa vid sidan av arbetet som dansare 1953. Åren 1972–86 var hon skolans rektor. I samarbete mellan Marita Ståhlberg och Sonja Tammela gjordes 1961 balettskolans första egna stora produktion, Den blå pärlan. Även Maj-Lis Rajala hade en lång karriär vid skolan, först som lärare från 1969 och som skolans rektor från 1986. Hon hade ett nära samarbete med sin dansarkollega Doris Laine, som var balettchef. År 1960 startade skolans första separata klass för pojkar, som leddes av Uno Onkinen fram till 1974. Andra långvariga lärare på 1970–80-talen var bland annat Saga Eriksson och Aku Ahjolinna.

Unga Ilkka Lampi, som gått pedagoglinjen vid det koreografiska institutet i Leningrad, började som lärare på 1980-talet och blev skolans rektor 1993. Han introducerade många nya idéer i undervisningen och förnyade utbildningens innehåll. Skolan startade förbalettundervisning för 6–9-åringar 1984. I och med det nya operahuset behövde också balettruppen utökas och därmed ökade även antalet elever och lärare vid skolan. Elevantalet fördubblades från 1975 till 1994, då skolan hade 144 elever. Antalet lärare hade samma år stigit till 15.

När nya Operahuset stod färdigt vid Tölöviken 1993, flyttade skolans högsta klasser med Nationalbaletten till det nya huset. Merparten av skolan stannade i det gamla operahuset Alexandersteatern och närliggande övningsutrymmen.

Maj-Lis Rajala med elever 1985. Tredje eleven från höger är Balettläroanstaltens nuvarande lärare Virve Olsson, från vänster Minna Tervamäki, Anu Lindell och Sini Länsivuori.

Del av det officiella utbildningssystemet

Balettskolan blev del av Finlands officiella utbildningssystem 1998, när den ändrades till Balettläroanstalten. En elev som avlagt grundskolan kunde ansöka till Balettläroanstaltens linje som ger yrkesutbildning på andra stadiet för grundexamen i dans. Parallellt med de treåriga yrkesstudierna kunde studerande också avlägga allmänbildande studier och ta studenten. Det tidigare systemet med årlig utgallring av elever ändrades så att de antagna till läroanstaltens yrkesutbildning fick avlägga hela sin examen. De studerande inom yrkesubildningen kunde ansöka om studiepenning och studielån och avslutade studier ledde till en examen på andra stadiet

Den första separata pojkklassen startade 1960. På det nya millenniet har man försökt få mer pojkar med i balettutbildningen med projektet Balettenergi för pojkar. På bilder skolans elever i Brödfabrikens övningssal 2015.

Balettläroanstalten lämnade lokalerna i Alexandersteatern, som den använt i decennier, när den fick nya utrymmen i Elantos tidigare brödfabrik i Sörnäs, som renoverats till Konstens hus. Utöver övningssalarna i Brödfabriken använde läroanstalten kvällstid också Operahusets repetitionssalar. Det nära samarbetet med Nationalbaletten fortsatte även i balettföreställningar på huvudscenen, där Balettläroanstaltens yngsta elever regelbundet medverkade i barnroller och yrkesutbildningens studerande ibland hade dansroller vid sidan av Nationalbalettens proffsdansare.

Balettläroanstalten har numera nästan 200 elever och studerande. Skolans jul- och våruppvisningar är en storkraftansträngning, där hela skolan medverkar. Från och med 2018 har repertoaren inkluderat Wilfried Jacobs version av Nötknäpparen.

I början av 2022 flyttade Balettläroanstalten i sin helhet till Operahuset, där stora lagerutrymmen hade byggts om till nya övningssalar samt omklädnings- och pausrum. Idag har Balettläroanstalten cirka 40 studerande i åldern 16–18 år som siktar på en yrkesexamen och cirka 150 elever i åldern 7–15 år inom grundundervisning i konst samt nybörjarundervisning i balett.

Under de senaste årtiondena har de flesta av skolans rektorer inte haft en bakgrund inom Nationalbaletten, men rektorerna har arbetar tätt ihop med biträdande rektorn eller utbildningskoordinatorn, som har balettbakgrund och en central roll i planeringen av undervisningens innehåll. Från och med 2010-talet har uppdraget som utbildningskoordinator skötts av en dansare vid Nationalbaletten vid sidan av det egna arbetet.

Text JUSSI ILTANEN
Bilder FINLANDS NATIONALOPERANS OCH -BALETTENS ARKIVET (bl. a. Tenhovaara, Finlandia-kuva, Kari Hakli, Krista Keltanen, Mirka Kleemola)

Litteratur
Niiranen ym. (toim.): Balettioppilaitos – sata vuotta suomalaista balettikoulutusta (Siltala 2021)
Laakkonen ym. (toim.): Se alkoi joutsenesta. Sata vuotta arkea ja unelmia Kansallisbaletissa (Karisto 2021)
Irma Vienola-Lindfors & Raoul af Hällström: Suomen Kansallisbaletti 1922–1972 (Fazer 1981)

Övriga källor:
Finlands nationaloperas och -baletts arkiv
Kansan Kuvalehti 7/1930
Naamio, aikakauslehti näyttämötaiteita varten 1/1932