Finlands nationalbalett sedan 2002
Jag började dansa verkligt tidigt hemma framför teven så att mamma och pappa inte skulle se programmet, utan bara titta på mig hela tiden. Jag tog fram olika kläder och klädde plaggen på mig ett efter ett och dansade. Vår tvättkorg fylldes på en dag av mina klänningar, för alltid när jag kände för ett klädbyte förde jag naturligtvis den föregående dansens dräkt till tvätten. Jag levde mig då starkt in i olika berättelser och det är ju egentligen likadana maskerader som jag fortfarande uppför.
Nationalbalettens tidigare dansare och balettlärare Merja Tuohimaa-Puurtinen bodde nära oss och tillsammans med hennes dotter som var lika gammal som jag gick jag ett år på hennes balettlektioner. Till Operans balettläroanstalt, som då hette balettskolan, sökte jag och kom in som 8-åring. Jag gick i skolan i 10 år, för halvvägs i mina studier genomfördes en reform som gjorde att det tog längre för mig att bli klar.
Mina första tåskor fick jag vid Operans balettskola när jag hade gått där i bara ungefär ett halvår. Jag har sett foton där jag står på tå i helt obearbetade skor i vilka jag knappt kunde stå. Nu tänker jag på vad allt jag kunde ha gjort åt skorna för att göra det lättare att stå i dem: mjuka upp dem med hammare och böja sulan. Men på den bilden står jag med högburet huvud och är stolt över att ha tåskor.