”Kärlek som inte vågar säga sitt namn”
Med dessa ord beskrev dramatikern Oscar Wilde sin relation till lord Alfred Douglas i den legendariska rättegången i London 1895. Den i tiden förbjudna kärleken mellan män behandlades ändå mer eller mindre öppet i litteraturen redan i början av 1900-talet. Nu har Nationalbaletten fått en balettversion av ett betydande verk, Thomas Manns novell Döden i Venedig.
Wildes karaktärisering av sin kärlek är träffande, för vid tiden för rättegången hade homosexualitet verkligen inget egentligt namn, utan bara mycket nedsättande benämningar på olika språk. Ungerska Karl Maria Kertbeny skapade de icke värdeladdade termerna ”heterosexuell” och ”homosexuell” 1869, men det var inte förrän i början av 1900-talet som de började användas mer allmänt.
Den verkliga revolutionen kom 1948 i USA i och med Kinseyrapporten, som baserat på intervjuer med tusentals män avslöjade bredden i deras sexuella identiteter. Den följdes av en liknande studie om kvinnors sexualitet. Rapporterna banade väg för den sexuella revolutionen på 1960-talet och uppluckringen av lagarna som kriminaliserade homosexualitet, vilket skedde i Finland 1971.
I praktiken var alltså homosexuella män laglösa i större delen av Europa under 1800-talet och början av 1900-talet, utom i Frankrike där en lag från 1810 tillät relationer mellan män. Därför drog sig Oscar Wilde efter avtjänat straff tillbaka till Frankrike, dit ett stort antal engelska överklassmän redan hade flyttat för att undkomma de vidare konsekvenserna av Wildes rättegång. Den engelska lagen hade just ändrats så att man kunde åtalas utifrån endast en angivelse – därför kallades den utpressningsklausulen.
Thomas Mann och hans samtid
Thomas Mann hade i sina böcker behandlat homosexualitet utifrån egna erfarenheter och hans dagböcker innehöll också känslig information om hans liv. Mann flydde 1933 från München till Schweiz undan nationalsocialismens framväxt och lämnade dagböckerna gömda i sitt hem. Han kände, förståeligt nog, en djup oro i väntan på att dagböckerna skulle levereras till säkerhet i Schweiz. Nazisternas förföljelse av homosexuella ledde till att tiotusentals män fängslades och skickades till koncentrationsläger – relationer mellan kvinnor var däremot inte kriminaliserade.
Många av Manns samtida författare delade liknande känslor av rädsla och oro. En av dem var amerikansk-brittiske Henry James, som i många av sina romaner skildrar möten mellan amerikanska och europeiska attityder. Han höll sin sexuella läggning väl dold, men hans brevväxling som senare kommit i dagen visar djupa känslor för unga män. James efterkommande gjorde sitt yttersta för att hålla breven hemliga; de offentliggjordes inte förrän ett halvt sekel efter författarens död.
I det friare Frankrike levde Marcel Proust mer öppet. Han hade förhållanden och romanser och var en välkänd figur på parisiska klubbar och andra förlustelser. Ändå utmanade han en journalist till duell efter att denne i en artikel vågat antyda denna nästan allmänt kända ”hemlighet”.
I sitt huvudverk, På spaning efter den tid som flytt, använde sig Proust i hög grad av material från sitt eget och sina bekantas liv, men dolde deras identitet genom att bland annat ändra deras kön. Likaså i Frankrike behandlade den Nobelprisbelönade författaren André Gide relativt öppet sin sexualitet i sina romaner. Han skrev också essäsamlingen Corydon om homosexualitetens historia, som han dock lät publicera först flera år senare.
Engelsmannen E.M. Forster är mest känd för sin roman En färd till Indien, som utspelar sig i det koloniala Indien och är bland de första att behandla mötet mellan olika kulturer. Han levde ganska öppet i sina relationer och 1953 försvarade han offentligt homosexuellas rättigheter i England. Men han tillät dock att hans centrala roman Maurice och novellerna med homosexuella teman publicerades först efter hans död på 1970-talet. Maurice är en av de första romanerna om kärlek mellan män med ett lyckligt slut, som därtill överskred klassgränserna i samhället.
Thomas Mann, som redan i sina böcker antydde sin mångsidiga sexualitet, tillät att de hemliga dagböckerna öppnades tjugo år efter hans död, men de publicerades inte ocensurerade förrän i början av 1990-talet. Vilka var konsekvenserna? Jorden rämnade inte, utan tvärtom började en livlig Mann-renässans. Bara på engelska publicerades tre omfattande biografier som avslöjade aspekter av författarens liv, känslor och kreativa processer. I Tyskland gjordes också en tv-serie om familjen Mann. Baletten som baserar sig på Manns mest kända novell Döden i Venedig hade premiär på Hamburgbaletten 2003 och är nu en del av Nationalbalettens höstrepertoar. Koreografin är skapad av John Neumeier.
Text JUKKA O. MIETTINEN
Översättning HEIDI GRANQVIST
Skribenten är doktor i danskonst, danskritiker och fackboksförfattare.
Huvudbilden i artikeln är från John Neumeiers balett Döden i Venedig (bild Kiran West / Hamburgs balett).
Baletten Döden i Venedig, baserad på Thomas Manns novell, ingår i Nationalbalettens repertoar från 1 till 23 november 2024. Läs mer om Thomas Manns liv och novellens tillkomst i programhäftet.
