Gå till innehållet

Natália Horečnás version av en antik berättelse

Natalia Horecna

“Francinka, Milushka, Serioshka, Anyushka…” Vi följer en repetition av Romeo och Julia i balettsalen i Operahuset och koreografen Natália Horečná, ursprungligen hemma från Slovakien, kallar kärleksfullt alla dansare vid en diminutiv form av deras förnamn. Det är mycket typiskt för denna charmanta dam, som har arbetat som koreograf i nio år och förtjänat sin position som ett av dagens hetaste namn inom europeisk dansteater. Hennes verk är expressiva och fantasifulla, och de förmedlar alltid ett starkt budskap. I Romeo och Julia vill hon visa vad oförståelse, hat och brist på kärlek kan leda till för mänskligheten.

Horečná njuter av att arbeta i Finland. “Jag beundrar den vackra färgen som himlen har här och de rena, gröna löven. Men jag har också upplevt vintern i Finland och blev imponerad av dess skönhet. Och era dansare påminner om vackra träd”, säger Horečná med ett leende som är både hänförande och avväpnande. Hela hon utstrålar uppriktighet och god karaktär i dess renaste form. När hon säger att hon är övertygad om att varje person kan göra en skillnad låter det trovärdigt. Hon har studerat orientaliska religioner, och den växande självkännedom som detta har gett henne har utan tvekan fördjupat hennes förmåga att sprida ett budskap om harmoni samtidigt som det har stärkt hennes tro på att vi människor verkligen kan göra världen till en bättre plats.

Är det så att hon har återfunnit de öden som karaktärerna i William Shakespeares Romeo och Julia går till mötes i vår tid? “Ja, tyvärr har jag det”, säger Horečná. “När vi ger människornas egon lösa tyglar kan det gå riktigt illa”, menar hon. “Vi kan endast åstadkomma en förändring till det bättre om vi lär oss att älska oss själva och därmed också andra. Och då menar jag inte på ett narcissistiskt sätt; jag talar om en sund, djup kärlek.”

Text HEIDI ALMI
Foton WILLEM VAN DEN HEUVEL, SAKARI VIIKA

Läsa hela artikeln i programbladet.