Gå till innehållet

Vad går en balettmästares arbete ut på?

Jag ansvarar för balettrepetitionerna tillsammans med de andra balettmästarna. Jag kommer till Operan efter klockan nio på morgonen för att förbereda dagens arbete. Innan repetitionerna börjar gäller det att kontrollera om någon av dansarna eventuellt är sjuk och vem som i så fall kan hoppa in i stället för honom eller henne, diskutera med de andra balettmästarna och göra upp en repetitionsplan.

Ingrid Némečková

Repetitionerna håller på till klockan fem och på kvällen följer jag föreställningen och ger respons till dansarna efteråt. Om det inte är någon föreställning på kvällen stannar jag kvar efter repetitionerna och studerar in följande verk som ska med på repertoaren.

Det är omöjligt för mig att njuta av föreställningarna som en vanlig åskådare, eftersom det hör till mitt arbete att notera varje litet fel som dansarna eventuellt gör. Det är helt annat med operaföreställningar. Då kan jag koncentrera mig på att njuta av musiken, fast nog händer det lätt att jag även då sitter och analyserar om allt går som det ska på scenen.

 

Det är mitt jobb att hjälpa och stödja dansarna. Ingen kan lyckas varje gång, och därför är det viktigt att finnas där för dansarna också då allting inte har gått som planerat.

Hur kommer det sig att du arbetar här på Finlands nationalbalett?

Jag fick anställning på Nationalbaletten hösten 1996. Då Jorma Uotinen erbjöd mig arbete här var jag fortfarande prima ballerina vid Nationalbaletten i Prag och så undervisade jag också i balettskolan. Jag sade upp mig och tog ett kliv in i det okända. Först var det fråga om ett 1-årskontrakt, så jag hade möjlighet att testa och se hur jag skulle trivas. Jag hade alltid velat bo i Prag. Där hade jag ju mitt arbete, min familj och en tryggad framtid. Samtidigt fick också den då 17-åriga Barbora Kohoutková, som under min ledning hade tränat inför en internationell balettävling i Helsingfors, anställning vid Nationalbaletten, och för henne var det givetvis ytterst viktigt att någon hon kände följde med henne till Helsingfors. Jag sörjde djupt då min 10-åriga dotter och min man stannade kvar i Prag. Lyckligtvis flyttade de ett år senare till Finland och bodde här i fem år.

Det är mitt jobb att hjälpa och stödja dansarna. Ingen kan lyckas varje gång, och därför är det viktigt att finnas där för dansarna också då allting inte har gått som planerat.

Vad är det viktigaste i ditt jobb?

Balettmästaren måste brinna för att undervisa och kunna förklara för dansarna hur de kan göra olika saker ännu bättre. Det handlar också om att föra vidare en tradition och sin egen utbildning och sina erfarenheter.

Det är mitt jobb att hjälpa och stödja dansarna. Ingen kan lyckas varje gång, och därför är det viktigt att finnas där för dansarna också då allting inte har gått som planerat. Jag måste skapa en tro på att alla bitar kommer att falla på plats småningom.

 

Ingrid Némečková
Enligt Ingrid Némečková är det balettmästarens uppgift att föra vidare balettraditionen och sin egen utbildning och sina erfarenheter till dansarna.

Vad är den största belöningen du kan få i ditt arbete?

Då en föreställning har gått bra och jag ser att dansarna är nöjda med vårt gemensamma arbete. Då de tackar mig och jag vet att de verkligen menar det. Och då också den övriga personalen kommer och säger att det var en lyckad föreställning.

Hur har du trivts på Nationalbaletten?

Vi har en fin arbetsgemenskap här och mitt arbete är givande. Jag får arbeta med betydande personer inom dansvärlden och vi gör produktioner som jag bara hade kunnat drömma om i Prag.

Jag trivs i Finland. Det är så lugnt här. I Prag kryllar det av människor och bullernivån är konstant. Raka motsatsen till Helsingfors alltså. Då jag återvänder till Finland efter en semester och tittar ut på gatan undrar jag var alla människor finns! Jag bara önskar man kunde flytta Finland lite längre söderut. De regniga och blåsiga höstarna är tunga. Under mina första år här förundrade jag mig över det finländska fenomenet att resa till Kanarieöarna på hösten, men efter några år hade jag själv lust att resa iväg!

Hur kopplar du av?

Jag har knappt någon fritid alls, men det händer att jag ibland går på bio eller en konsert, och hemma på soffan brukar jag titta på tjeckiska tv-program. Det är samtidigt mitt sätt att lindra min hemlängtan.
Text HEIDI ALMI
Foton HEIKKI TUULI
Publicerats på finska i Oopperasanomat 3/2009